trudilutti

Började med en taxichaufför som följde efter en annan. Jag kunde lika gärna ha sagt "follow that cab!"

Nej men, i gården bakom min, bor tydligen Bassman(Bissman) en annan dialyspatient, som inte kan nästan nån svenska. Min chaufför hade trott att det var honom han skulle hämta så det hade han gjort, men kommit på misstaget snart. OCh hämtat mig istället. Men nu nöjde han sig inte med att köra mig utan svängde in bakom den taxin som nu hämtade Bassman ( jädrans onödigt det också, vi hämtas från samma ställe och körs till samma ställe, varför två bilar???) Och sen följer han honom hack i häl, hela vägen. Ibland spurtade han och gjorde omkörningar för att inte missa sin plats bakom honom. Jag fatta nada! Väglaget var ju inte det roligaste heller. Men jag sa inget, men klagade på brist av samåkning när vi kommit fram i alla fall. Till min personal alltså.

Nåja, dialysen gick bra, nålarna hamna där de skulle. Men sen  droppade rtrycket, så vi fick stänga av vätskedragingen. Micko "gräla" på mig, han trodde att jag ville tvinga ner vikten, men sanningen är att jag inte riktigt begriper mig på det där tänket än. Hur man ska tänka, blodtryck visavi vikt , så ska man dra si och så mycket vätska.

Jerker, läkaren från VC ringde äntligen och berättade att proverna visade att jag kan ha en inflammation i tarmen så han ska  fixa en remiss, till en större undersökning på sjukhuset

På vägen hem ringde mattläggaren så jag hann knappt innanför dörren innnan de var där. De fixar det på en dag, sa han. Vi bestämde nästa onsdag morgon.

Sen blev det att äta lite rester och sen stapla iväg för fackmöte på jobbet. Kallt var det och  träligt väglag, men det var bättre på cykelbanan. På vägen ringde Jerker igen. Nu hade han tänkt om lite, han tänker göra en undersökning först själv, innan han  skickar en remiss. Kanske den inte behövs. Han ska även ta bort en leverfläck som sitter lite illa till. Sen var då frågan om när. Han är på nåt annat ställe, på utbildning de flesta dgar och i december ska han vara på VC bara enstaka gånger. Han föreslog nästa  tisdag men då har jag precis kommit till baka till jobbet så det tyckte inte jag passade. Han grymta och leta i sin kalender men till slut så säger han att han ska komma in enbart för detta en onsdag, då jag kan på eftermiddan. Så vi bestämde den 12:e. Ibland känns det som om spelet går mig i händerna, som om jag är en marionettist,(vad heter det?) som får dockorna att göra vad jag vill. Samtidigt är ju inget av dessa saker nåt som jag egentligen vill få gjort, så då sket sig väl den tankegången- no pun intended!

På jobbet verkar folk glada att jag kommer tillbaka. Själv är jag lite orolig, det känns som att det blir så mycket.....och alldeles för lite pengar!  Mötet gick bra, skrev protokoll på datorn. OCh så ringde en kille från Crendo, jag har felanmält( idag) att jag fryser hemma, elementen har ännu inte kopplats på. Och vi bestämde att han ska komma imorrron bitti, för imorron ska jag till dialysen på eftermiddagspass, för en gångs skull. Blir ju fler såna framöver. Ja, nu hoppas jag bara att jag inte ska blanda ihop eller glömma bort alla dessa appointments som jag stämt idag.

Trodde att jag skulle kunna få skjuts hem med Rickard, varje gång jag har varit där på möte så har han erbjudit mig, men då har jag alltid haft cykeln. Men nu slutade han inte förrän fem. Tänkte gå hem också men har ont överallt idag, ben, rygg, muskler här och där och när jag kom ut började jag frysa nåt fruktansvärt. Så jag tog bussen.

Givetvis fanns det inga pengar kvar på mitt busskort men när jag skulle skicka sms tog bussisen kortet och gjorde nåt med det så jag hade en giltig biljett. Ja, jag säger ju det!! :-)

Hämtade ett paket i centrum och äntligen var jag hemma!

Nu är Alex på väg till Rom. Ska vara borta i 3-4 dar. Hoppas allt går bra!

Nu väntar jag på Tina och att få i mig lite mat