trudilutti

 

Kände inget särskilt av det men hade lite feberkänning ändå.

 

Hade planer på att åka med tjejerna på shoppingtur på söndan och sen skulle vi titta på film här. Hade dock lite hosta och som sagt, feberkänning, om än inte sjuk- så avstod från att gå i affärer men tjejerna kom ändå senare för filmen(jag satt med munskydd och i mitt soffhörn för säkerhets skull)

På kvällen sen ökade febern och fortsatte så samt fruktansvärt halsont och torrhosta på det.

Låg hemma o tyckte liite synd om mig. Hade ingen ork och sov mycket. Hade som tur var lagat en grönsaksgryta innan som fick räcka hela veckan sen.......

Flickorna lämnade av fina blommor då det var Alla hjärtans dag på måndagen...

Men på onsdan, även om febern sjunkit, kom jag på att jag kanske borde checka in med njur, då febern varit rätt hög och ihållande (hade totalt glömt att jag kunde få behandling) Jag skulle komma in snarast, för test. Fick lära mig vad en covid-taxi är, för jag orkade inte gå och nåt annat fick jag inte åka.

Efter test och provtagning åkte jag hem med samme covid-chaufför. Dröjde ett par timmar så ringde de och sa att jag testat positivt och eftersom jag inte fått några antikroppar efter de första 3 vaccindoserna så skulle jag in för att få en "specialcocktail"

Covid-taxi igen, nu till akuten eftersom det var för sent att åka direkt till Infektion. Så in via akuten, vänta vänta, sen tas till ett rum, få en infart och vänta på läkare (förstår att man har sina rutiner osv men kändes så himla onödigt, när alla visste varför jag var där och vart jag skulle) 

Läkaren kom, pratglad och skojfrisk, hade med sig en läkarstudent  från Tyskland, som inte pratade svenska (tydligen hade han hört att det var lättsammare i utbildningen i Sverige så han ville se med egna ögon, innan han, om han skulle begära att byta, lärde sig svenska) Hur mycket det kunde ge honom att hänga med och lyssna på läkar/patientkonversation på svenska är väl frågan- läkaren använde sig av engelska termer vid två tillfällen under hela tiden.......

Nåja, det hände inte så mycket mer, var bara att vänta tills Infektion sagt att de var redo för mig och en transportör komma och hämta mig. 

Kördes in på ett rum, ett med sluss, där de måste ta på och av all skyddsutrudstning varje gång de skulle in och ut, till mig (medan jag skjutsades på båren från akuten, genom sjukhus och kulvert och avdelningen, till "mitt rum". Hade ju munskydd men ändå- jag var pinsamt medveten om, och alla andra visste, att jag hade covid.......)

 

Nu blev det ny väntan, lång väntan. Sköterskan som tog emot mig visste att hon skulle sätta dropp men beräknade tiden till ca 30 min per påse men oj, vad det inte gick så fort. 

Först en påse med monoklonana antikroppar-(som faktiskt gav mig, har det visat sig(eller om det var tack vare Moderna....) 40 000 antikroppar!) och när den sent om sider runnit i mig- en påse med remdesivir- ett antiviralt läkemedel för att motverka covidinfektionen.

Jag hade tidigare frågat om det var lika bra att jag stannade för nästa doc morgonen efter men fick nekande svar. Den senare påsen hade runnit igenom först 23.30 och de skulle då boka en covidtaxi men det var ont om dem. Jag fick frågan om jag inte kunde gå hem(!)? Nej, verkligen inte! Ja då var det ambulans men de var väl inte bästa idén.... " jag skulle ju kunna erbjuda dig att övernatta......" Jamenellerhur.....

Var ju inte en sal där meningen var att man skulle sova, bädden var inte bäddad med mer än ett lakan som gled på det glatta  underlaget, mycket sömn blev det inte men jag var så trött att jag hela tiden somnade till i alla fall.

När morgonen kom , dök en undersköterska upp med frukost. ( på kvällen hade jag fått en macka och te, då jag frågade, hade bara ätit en banan på hela dagen innan jag åkte in) Var inte hungrig nu heller men var tvungen att äta nåt så ... lite yoghurt och mackan åt jag.

Jag frågade efter mina mediciner- ja de kommer- och när jag skulle få nästa behandlning. "mm ja de går ronden och diskuterar alla patienter, de har inte diskuterat dig än"

Och det hade de inte gjort de följande 4 gångerna jag frågade heller. Men halleluja! vid 11-snåret kom två läkare (en kandidat) och lyssnade på mig från alla håll och kanter, lungorna lät bra, jag hade inte mått dåligt av behandlingen dagen innan så jag skulle få nästa vid klockan 13.

Undersköterskan frågade om jag ville ha lunch och faktiskt: när den kom, två potatisar och köttfärsbiff med tunn (men ändå) sås och ett par broccolibitar kände jag att jo, det här ska bli gott!

Det var det kanske inte men fick i mig biff och broccoli o lite potis. (Anledningen att jag beskriver vad jag ätit är för att en sköterska skrev i journalen att "pat ätit med god aptit"....... Hon skulle se mig äta med god aptit!  Hrmm

Nåja, denna behandling var färdig sen eftermiddag och fick då åka hem, medrlst covid-taxi. Skönt att få sova hemma igen.

Den sista behandlingen fick jag på fredagen (Tinas födelsedag!) på ett av mottagningsrummen, av mina njursköterskor. De satte droppet, kom i omgångar och tittade till mig, tog nya prover, gav mig te och satt och pratade skit en stund. All good. 

Hem med sista covidtaxin i ett blekt solsken och fredagsfeeling(för alla andra)

Tina, min Tina! Hade fått lämna över tårtingredienserna till hennes syster redan i början av veckan då jag insåg att jag kanske inte skulle vara i form för att styra med det.  Syrran fixade och donade, de beställde mat och åt och vi umgicks via skärmar (Alex traskade över hit med en bit av tårtan så jag kunde joina dem i ätandet) Orkade inte hänga med dem så länge men tacksam över att det gick att ordna på  ett  bra sätt, när man är inkapaciterad själv. Vi har fortfarande kvar ett restaurangbesök som vi hade planerat dock.....nåt att se fram emot