Stjernsund
Blev en eftermiddagstur per bil till först och främst, Stjernsunds slott, utanför Askersund.
Besökte slottet för några år sedan med bror och svägerska. Vi tog en tur nerför memory lane i Askersund.
Den gången tittade vi på allt, utom själva slottet. Nu hade vi istället bokat in just guidad visning.
Det var sista visningen för dagen och vi kom fram i sista minuten. Nu var det bara några till så det var ingen fara.
Guiden tog oss genom salongerna, matsal och sovgemak på första plan samt källaren med de anställdas kvarter och kök, tvätteri, strykrum mm.
Slottet är inte så jättegammalt, stod färdigt under1800-talet i sitt nuvarande form. Tidigare hade det varit en gård på 1500-talet, blev ett säteri 1637. Gick mellan olika ägare genom åren mestadels adliga.Under 1800-talets första hälft byggdes slottet. Det såldes 1824 till Karl XIV Johan som skulle ha det som "rastplats" på sina resor men det förföll. Kung Oscar sålde det till sin son, sångprinsen Gustaf som renoverade slottet. Han hann aldrig bo där själv och kungen sålde det till sin andra son prins August som bodde där några år. Men 1856 såldes det till en Cassel, vars son sedermera tog över och drev det. Hans hustru Augusta fortsatte själv efter hans död till sin egen död 1951. De avlade fram svenska röd och vitbrokiga boskapen.
Salongerna står i princip som de gjorde på 1850-talet. Mycket att se och höra. En slottsfru från 1600-talet anses gå igen. Hon ska ha blivit gravid via en utomäktenskaplig relation med trädgårdsmästaren och födde en son. Enligt sägnen ställde hennes make ett ultimatum: försvinn med din älskare eller dränk barnet. Hon ska då ha gjort det senare.
Ibland på nätterna kan man tydligen se henne gå ner till bryggan och sedan fortsätta längs vattenbrynet och till slut uppför trappan i slottsparken,sökandes efter barnet.
Vi åkte sedan in till Askersund. Jag visade tjejerna morfar och mormors hus (innan min tid) som ligger nära hamnen och berättade lite.
Sen åt vi där i hamnen och la till smarrig glass som efterrätt.
Sedan körde vi för att försöka hitta ett solrosfält där det är självplock mot bidrag till Barncancerfonden- Vi har sett nån bild via Vadstena kommun men den senaste var för 2 år sen så vi visste inte om det fortfarande fanns.
Vi hittade det till slut tack vare att nån lagt upp gps-koordinat. Det där kan ju dottern, som körde.
Det var ett ganska lite, inhägnat fält och tyvärr nästan inga solrosor kvar.. Vi var för sena helt enkelt.
Flickorna hade ju tänkt fota ibland sköna blommor. Hursom fortsatte vi längs vägen då vi såg vattnet och där hittade de ett vete(?)fält som fick vara rekvisita till deras bilder. Själv beundrade jag den dramatiska himlen, där molnen hängde över Vättern och längst ner bröt solstrålar igenom.
Men inget som tydde på något genombrott där.
På vägen därifrån stannade vi vid ett fält med kornvallmo, blåkliint med mera. Det blev vackra bilder i det. fler stod vid vägen och fotade.
När vi sen kommit upp på motorvägen så hade molnen skringats helt bakom oss och himlen bjöd på en sprakande solnedgång!! Så den fick vi se genom bilrutan.....
Vi var alla trötta och Alex skulle upp och jobba så vi hade inte kunat vänta på den heller.
Men en händelserik torsdagseftermiddag blev det i alla fall.