Höst
Blev kallad till inläggning på avdelningen för operation, nedläggning av fisteln.
Vart vungen att checka in dagen innan, sagt och gjort var där vid 13 och fick(fick jag veta av transportpersonalen senare) sviten. Finaste utsikten på hela sjukhuset. Bilderna ger inte rättvisa såklart men man såg Roxen hur bra som helst.
Provtagningar, läkarbesök, narkosläkarbesök-ingen nedsövnig planerad, utan lokalbedövning i axeln.
Alla tittade på min handled, för att se fisteln förstås men de såg ju, precis som jag, en begynnande rodnad och svullnad vid ena biopsi-hålet från 3 veckor tidigare.
Fick åka hem för kvällen och sen in fastande på morgonen. Allt fortgick enligt planen och strax innan lunch kom transportpersonal och körde ner mig till operation.
Där blev det tvärstopp dock. En sköterska ifrågasatte om nån sett min handled- hämtade kirurgen som i sin tur gav sig av för att rådfråga överläkaren. Som sa nej. Risk för infektion för stor.
Förstår man ju och är tacksam för att de inte ville riskera det men man önskade ju samtidigt att nån kunnat säga åt redan dan innan. Nu blir det att göra om hela proceduren vid annat tillfälle.
Istälelt för AW drog ett gäng från jobbet till von Dufvas skaldjursbuffé. kar överfulla med räkor och kräftor och man önskade att man var mer av en skaldjursmänniska än man är. Krabbklorna var goda och till viss del hummern. Räkor och kräftor helt okej men jobbiga att skala =D
Dags för premiären av Downton Abbey- the movie, den 13:e september. Åter gick jag ensam och njöt till fullo av de välbekanta karaktärerna, i vad som troligen är det allra sista man får se dem i. Har njutit av alla säsongerna på tv och blev inte besviken av filmen heller. Maggie Smith´s Dowager Countess Violet Crawley var som alltid i sitt ässe.
Mina flickor åkte till Neapel en vecka och hade medhavda gåvor till mamsen hem.
Då dagen för den nya soffans ankomst närmade sig försökte jag bli av med de gamla sofforna. Trots att jag la ut dem gratis mot hämtning så var det magert med svar. Men sen försvann båda "i sista minuten".
Hittade min gamla dialys-fåtölj och fick till det lite mysigt "dagarnamellansoffor"
När nya soffan sen kom blev jag förskräckt över hur stor den var! Men man vänjer sig och nu är det jättefint och mysigt!
