Le Mont Saint Michel
Beslut togs att åka till denna betagande plats, som jag inte visst något om innan.
Halvvägs ungefär mötte vi upp de andra på ett McDonalds för lunch (var länge sen de fick ett besök av mig)
På långt håll reser sig den upp, ön med klostret som klättrar på upp på berget.
Man skulle gå vägen ut till ön och sedan ta buss tillbaka (fanns häst och stor vagn också men det hade inte känts bra). Vi parkerade och traskade iväg, det hann bli riktigt varmt på vägen. Jag hade passat på att ta på mig min klänning, blev också min enda chans att ha den.
Det tog en stund, vi pausade för fotografering emellanåt men så var vi framme vid bron och blev ännu mer betagna av åsynen.
Det var ebb och folk var ute i sanden, grävde efter krabbor eller bara gick. Det gick att gå långt ut men inget vi prövade oss på.
Mont Saint-Michel, har endast drygt 40 invånare. Beroende på om det är ebb eller flod så är Mont Saint-Michel antingen en ö eller fastland och omges av kvicksand samt branta stenar. Tidvattnet vid Mont Saint Michel är en av de högsta i Europa på upp till 14 meter.
Vi påbörjade klättringen, efter toabesök, uppåt via de vindlande gatorna, kantade av turistbutiker och creperier.
Vi skippade museer men besökte själva klostret med audio guide.
Klostret började som ett litet kapell som biskopen uppfört, vilket han, enligt legenden blivit tillsagd att göra av Ärkeängeln Gabriel i en dröm.
Framåt 1000-talet bosatte sig munkar i klostret och arbetade med att samla och kopiera böcker före boktryckarkonsten tid. Pilgrimmer vallfärdade dit.
Under århundranden som kom utökades klostret och växte, vissa delar rasade eller brann och uppfördes igen, större, modernare. Under 1500-talet sjönk antalet pilgrimmer, vilket ledde till misnkat antal munkar.
Under franska revolutionen användes det som fängelse. Senare under 1800-talet restaurerades klostret efter en kampanj ledd av Victor Hugo.
Mont-Saint-Michel är listat som ett världsarv av UNESCO sedan 1979.
Det var intressant att gå runt och lyssna på historien. En vidunderlig utsikt åt alla håll.
Tidvattnet hann inte komma in medan vi var där, det hade annars varit en häftig upplevelse också.
Under fängelsetiden fick fångarna trampa runt det här stora hjulet, för att forsla upp vatten.
Under dagen hade resten av sambosarna anlänt, Gunilla och Jossan med familj.
Vi hade inte hittat någon affär kvällen innan så nu passade vi på att handla på en Hyper U-som en IcaMaxi men mindre.
På kvällen var vi överbjudna till det andra gängets hus, de hade beställt pizza och bjöd på vin.
Kul med rumskamrat några dagar, mysigt med frukost med alla i huset.