trudilutti

Tjejerna skulle komma hem från Cypern och vi passade på att hälsa på i brorsdotterns nya hus på landet.

 

Jag skulle åka tidigt och komma fram till Arlanda ungefär samtidigt som tjejerna.

Kom ett sms en halvtimme innan tåget skulle gå, att det var instllt. Men jag kunde ta ett, ca 1 timme senare och med anslutande tåg skulle jag vara framme förs 1,5 timme efter original-resan.'

Tur man själv inte hade flyg att passa!

 

Hur jag nu bar mig åt så kom jag sent iväg hemifrån, trots att jag då redan varit uppe ett par timmar, vilket gjorde att jag kom till perrongen nån minut innan tåget skulle avgå. Ser tåget och konduktören och börjar springa. Hon ser mig, jag vinkar och "springer" det bästa jag kan. Inte ens utan bagage kan jag springa. Håller på att ge upp, benen ger nästan vika. Då blåser hon i visselpipan! Jag viftar oc ropar, jag kan inte missa tåget på det viset, kan inte....! Kommer i jämnhöjd med sista vagnen till slut men fortsätter springa för den ser så mörk ut, tror att jag inte tar mig in. Men så hör jag hur hon ropar och antar att  det är just det jag ska göra. Får upp en dörr och innan jag ens fått igen den bakom mig så rullar tåget. 

Jag blir ståendes en stund, flåsande som en blåsbälg...eller som Madame Flod i Hemsöborna när hon springer genom vassen.....glödhet och svettig som bara den. 

-------

Tjejerna kom fram, efter att deras flyg mellan Cypern och Riga (reguljärflyg) varit försenat och de fått springa till nästa flyg. Men väskorna var inte med, visar det sig.

Det gällde de andra som varit med på flighten från Cyperna också...

 

De får fylla i sina uppgifter och vart väskorna ska levereras, beroende på när de kommer fram.

-------

När de kommer ut hittar vi lite frukost innan vi sätter oss på bussen till Uppsala.

Rummet på härbärget var som tur var redan klart och vi kunde kamma till oss lite innan brorsan kom och hämtade oss.

 

Vi körde först runt lite och tittade på de områden jag rörde mig i under åren jag bodde i stan.

Kände inte igen mig över huvud taget. Stan har vuxit, nya hus överallt och de har dragit om gamla gator och gjort nya leder. Men var ändå roligt att se.

Sen till det gamla, då nya, köpcentret. Intog först en väldigt god, men mycket väl tilltagen lunch på ett food court.(för en gångs skull inte bara hamburgare och pizzor utan indiskt, mexikanskt, persiskt bl. a)

 

I kvällningen, efter lite vila på hotellet, blev vi hämtade för att åka ut till Madde och David som skaffat hus på landet, som vi inte hade sett ännu.

 

Det var jättemysigt, en tidigare sommarstuga som redan var ombyggd lite men som nu ska byggas ut och upp.

 

 

En trevligt kväll med god mat och dryck. Bl.a Davids egenbryggda öl som vi tappade från kran i dörren till jordkällaren.

 

 Och titta vilken fin gammal telefon de har! Fullt fungerande, i dagens moderna telefon när. 

 

Sov gott på natten, de andra framför allt, som inte hade fått nån sömn alls natten innan, mer än "nappar" på flyget.

 

Hotellet/vandrarhemmet vi bodde på har en stooor frukost, där man kan göra egna våfflor bl.a vilket uppskattades av tjejerna.

 

Många samtal fördes med flygbolaget för att få lite besked om väskorna. Den ena hade dykt upp på hotellet på kvällen när  vi kom åter. Men den andra var det svårt att få besked om. Och tjejerna fick hela tiden ringa själva. Fel adresser och fel namn hade man skrivit (fast de hade skannat dokumentet som tjejerna fyllt i så lyckades de i överföringen till leveransbolaget skriva/stava fel på nästan allt)

 

När vi checkat ut gick vi lite på stan innan vi mötte upp med familjen för sushi-lunch.

 

 

Tågresan hem gick utan några problem och sent på kvällen hade man äntligen fått kontakt med leverantören som nu fått rätt adress och väskan kommer imorgon kväll. Vi får hoppas att det blir slutet gott, allting gott i och med det. Men man vet aldrig.....