trudilutti

Steg upp efter åtta, hade sovit gott och , vad det verkar, glömt medicinen under natten. Trodde jag tog den men den låg kvar i dosetten. Skumt och dumt, grr.

Paula var uppe och redo att åka iväg med Maria till ytterligare, åtminstone en källa, för bad. Men vi åt frukost först. När hon åkt dök de andra snart upp, ungdomarna. 

Vi åkte iväg för att ta oss till South Congress Avenue, för lite shopping. 

Men först skulle vi träffa deras kompis Tyler, det gjorde vi på Panda Express. maddes favorit. Det blev första gången för mig, det var riktigt gott. Men jag kommer inte riktigt ihåg vad det var jag åt, räkor med valnötter och nåt kött :Beijing beef och vårrullar.

 

   

 

 

Därefter blev det alltså shopping. Jag var ute efter smycken med turkos alternativt bullets (vilket jag missförstått, det finns smycken i en massa olika utförande med bullets, jag tänkte enkelspårigt.) Turkos , handgjorda smycken, indianska eller mexikanska var inte många och de var superdyra. Bulletsmycken hade ingen hört talas om. Hittade i alla fall ett par grejer som jag blev rätt nöjd med. Hoppas mottagarna blir nöjda med.

 

Det fanns en massa, helt ortoliga affärer i det området. En affär, kallad Uncommon objects, hade en uppsjö av både nytt och gammalt. Bl.a hittade Madde en vas/ljuslykta på fot från Kosta Boda!

 

På flera ställen fanns mycket influenser från Mexiko och urbefolkningen. Vi var lite imponerade av en kristallbeströdd tjurskalle. 

Man var också rätt så imponerad av alla butiksanställdas bemötande, ma'm och sir, hela tiden, ja inte bara i butiker. På flygplatsen, säkerhetsvakter, restauranganställda osv osv 

 

       

 

 

 

Plötsligt hade två timmar gått och det var dags att åka vidare till flygplatsen. Hej då, Madde och David, hejdå Austin!

På flygplatsen var det mycket folk men rena toaletter. Bytte kläder och traskade genom säkerhetskontrollen. Gick runt och kikade i affärer i hopp om att hitta nåt mer att ta med hem. Det var dåligt utbud, det är ju ingen stor flygplats. Lyckades inte hitta nåt kaffe att dricka så satte mig på en bänk tills det var dags att borda.

Även denna gång hade jag sittgångsplats. En man satt vid ickefönstret (där det borde vart ett) men ingen emellan oss.

Kolla på La La Land och började efter middagen (samma matval som på utresan så tog den andra rätten nu) att titta på Jackie (Kennedy), handlar om tiden efter Jacks mord, hur hon hanterade sin och barnens situation. Meeeen, nu kom tröttheten ifatt mig. Somnade och sov flera timmar. Vaknade nån timme innan landning, när de serverade macka och kaffe. Äntligen kaffe!

På Heathrow gick det bra denna gång, lärt mig av misstagen. Gick även där runt ett tag, hade ont i ryggen och fötterna. Satte mig på Starbucks o åt en macka och drack kaffe. Kaffe!

På nästa flyg hade jag sittgångplats igen. Det dyer upp en lång, svensk man, hörde det på accenten. När han förstod att jag var svensk undrade han om vi kunde byta plats. Men jag ordnade en mycket bättre plats åt honom, med hjälp av pursern. Han fick sitta utan säten framför sig så han fick ordentlig plats.

Sen dröjde det igen inte förrän jag började nicka till i stolen. Och sov större delen av 2,5 timmar.

I Stockholm såg jag knappt vart jag gick , hade näsan i mobilen redan inne på planet, för att boka tåg. Blev från city, så tog flygbussen in dit. Lyckades få dit Susanne med kort varsel, så vi hann ses en knapp timme innan mitt tåg gick.

Hemma i linkan blev jag hämtad av snälla Anna, och hemskjutsad. Där väntade Tina, som bor här för det mesta nu, p.g.a jobb. Och katterna förstås.

 

Har varit en kort men intensiv och minnesvärd resa. Vore det inte så varmt i Austin skulle jag vilja återvända och utforska stan mer och äve omgivningarna. Finns mycket att se. Då det inte fanns nån tid nu att göra längre utfärder så undersökte jag inte möjligheterna innan. Men fick höra talas om ställer som skulle vara värda att besöka. Så kanske, nån vinter, nån gång.....