trudilutti

En orolig mamma kan numera se fotspår, eller chatta med, sin avkomma när denna är långt, långt borta.

Både bra och dåligt kanske. Men mest bra.

Jag tänker på min egen lilla mamma som fick sitta och vänta på brev, eller eventuellt något "collect-call" från sin fattiga dotter, som levde loppan i Grekland t.ex. Det kan inte ha varit lätt.  Men det var andra tider.

 

Hon åkte i onsdags morse och skickade ett meddelande precis innan, en låt, till lilla mamma, och bad mig lyssna, 

Det gjorde jag, flera gånger, och tjöt lite .. såklart! Gullunge, jag älskar dig!