trudilutti

(eller ögonen, men då blir det lite knepigt) för I'm gonna rant!

Har kommit in i nåt slags negativ spinn, är nog bara på ytan ännu så länge, going down

Denna månads stress över pengar har löst sig så tung börda bort från axlarna. För närvarande, skönt det

Däremot så känns det som att inget käns kul. Hösten (nej, vill inte) kom så abrupt, hann inte ta adjö av Sommaren. Kom tillbaka några dagar och dränk oss inte i regn sen, på en gång, snälla.

Jag känner mig urles på att sitta här, dag ut och dag in, vid min maskin, med aj,aj nålar i armen. Istället för att kunna göra kul saker(kanske inte skulle ske, men att ha möjligheten saknas enormt, just nu) 

Har inte vari så nyttig i sommar och träning och allt kom av sig i värmen och jag har inte funnit kicken än. Lagt på mig ett par kilo och mår dåligt över det. Pytt, säger ni ett par kilo...men för mig, som kämpar för att det ska fortsatt gå neråt, så att jag har större chans på transplantatioin, och som måste väga mig före och efter dialys, varje dag: KATASTROF. Åtminstone storlek medium. Än går det bearbeta men som sagt, var är Kicken??

 

Sen diverse andra småkrämpor och besvär, tråkigt jobb och annat tråkigt, det är ju bara tillägg til det andra. Men allt känns mest bara blääää. Mörkare blir det också. Snart måste man tända när man går upp på morronen. Jag brukar tycka det kan vara mysigt men inte i år. Nu känns mörkret och den långa vintern som en tyngd.

Blääääää.

Så.

Klar