Allice
Hon är så ljuvlig, och så ser hon lite ut som en räv, tycker jag, med sin vita mustasch.
De första dagarna var spännande, vår gamla Sessan var inte förtjust över tillskottet, det frästes och morrades en held del, från båd håll. Men , på naturens eget lilla underliga vis så ligger de idag på samma kattmöbel(Sessan var där redan o Lillan blev uppskrämd dit av dammsugaren) och håller faktiskt sams!
Än är inte allt frid och fröjd men man märker att den gamla damen ändå börjat falla till föga, för faktumet att busfröt är här för att stanna.
Hon sover fortfarande inne hos Alexandra på nätterna, det är förresten Alex's egen katt, så Sessan kan vara ifred på natten, och vi får alla vår nattsömn. ungen sover sig igenom nästan hela nätterna och är nöjd med det. Än så länge.....
Pappa har, tack vare sitt tillstånd, tagit sorgen mycket bra. Han är lugnare och finner sig mer tillrätta t.o.m nu. Minnet kommer och går, för honom, pratar man om det som hänt så säger han attdet känns tomt, men efter ett par minuter har han glömt och sjunger med i musiken eller så. Skönt ändå, det kunde ju ha blivit helt annorlunda, så det får man vara tacksam över.
På jobbet är inte överdrivet mycket att göra. kod Grön varje dag, jag går aldrig hem, det har jag inte råd med, och man får fördriva tiden mellan samtalen på bästa sätt. Så här t.ex:
Jag är lite ringrostig, annat var det förr i tiden, då vi spelade hela dagarna, med Kagu, Yvbo, Heko, och ännu längre tillbaka på Stockholmsförsökets dagar, då vann jag ofta. Men får jag chansen så kanske jag kan komma i topp igen!!! Yeay!