Årskrönika
Ja, då är det den tiden på året, när året är nästan slut och det är tid för reflektioner. Över det gångna året. Framgångar och misslyckanden
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om mitt år, men på det hela taget har det nog varit ett gott år.
I januari påbörjades raden av undersökningar och prover inför transplantationsutredningen. Det var arbetsprover och röntgen och blodprover och vaccinationer, under hela våren.
Jag bestämde mig också för att resa tillbaka i tiden, och beställde en vecka på Cypern (efter mång år av tjat från deras håll)
I april, lagom till Påsk, skärtorsdagen närmare bestämt, hade jag fått förträngningar i fisteln, och fick åka in för att göra angiografi och spränga bort blockeringarna osv. De gick in , typ, ståltråd, från armvecket ner till handleden, vilket gjorde fruktansvärt ont. Gruvsamma 6 timmar på bordet, där jag emellanåt fick en dos som skulle få kärlen att slappna av, eftersom de krampade p.g.a ingreppet. Och de doserna fick blodtrycket att sjunka-jag gled bort gång på gång, men tilläts inte, utan blev brutalt tillbakakallad varje gång. Efter de 6 timmarna kunde de bara konstatera att de inte lyckats, utan jag skulle läggas in. Med armen utsträckt åt sidan och utan mat, men som tur var fick jag då ett eget rum. Och påskbesök på kvällen!
Dagen efter, på Långfredagen, lyckades de till slut efter ytterligare några timmar. Och sen, fick jag komma hem!
Innan dess lyckades Alex bli hundbiten och nästan av med en bit av fingret. Men de lyckades rädda den.
Våren medförde besked om restskatt, p.g.a ej synkade dragningar från respektive jobb och försäkringskassa. Suck. Som om man inte redan har ansträngd ekonomi. Alex hjälpte mig med största delen, hon hade lånat av mig för länge sedan
Cypern-resan blev av och det var mestadels roligt. Alla barn som vuxit upp, nya barn man aldrig sett och de vuxna som blivit, äldre. Träffade även vänner, ute på middag med ett gäng och träffade även en vän jag inte sett sen ett bra tag innan jag flyttade. Ett tag sen
I mitten av juli träffades syskonen Bergstedt med familjer, på Birka. Ingmari hade fyllt jämnt och hade som förslag att vi kunde träffas så, och de bjöd på lunch. Det blev inte många timmar tillsammans men en väldigt varm dag och en härlig båttur på Mälaren.
Några dagar senare var det dags för en infektion i armen, blev aldrig på det klara med vad det egentligen var. Fick uppsöka Stefan, som hade jour på njur, han skrev ut både antibiotika och Voltaren. Det var en lördag. På måndagen såg man att Crp var kraftigt förhöjt så infekton var det definitivt
Samma månad lyckades jag sticka hål på kärlet så att armen svullnade dubbelt och var blå i en vecka
Slutet av juli bjöd på en resa till Askersund, med brorsan. Vi besökte gamla minnesplatser och det var en helt fantastisk dag, jag är så glad att vi gjorde den resan!
Norrköping åkte jag till med Anna, vi gick bl.a på Harry Potter-utställning och i alla gallerior i stan.
Robin Williams och för den delen Brasse Brännström, gick ur tiden. Tragiskt båda men än mer så med Robin, då han fann som enda utväg at ta sitt liv.
Sena hösten var mina tjejer ute på äventyr, vilket fick mig att gnissla tänder (spänd) men allt gick så bra så. Tina var borta 2 veckor och Alex 7! De fick uppleva fantastiska saker och Alex gjorde grejer hon aldrig trott sig om. Härligt! Härligt sen för mig när de var hemma igen.
I december fick jag blodförgiftning och fick sova på sjukhus med intra venöst antibiotia, en vecka. Så det kan gå! Stafylokocker minsann. Men allt gick bra, tog ett tag att bli bra men under tiden var jag pigg och flängde fram och åter som en hoppjerka-dialys, sjukhus, hem, sjukhus. Sen fortatte penicillinkuren hemma två veckor, då mådde jag inte så särdeles bra
Alex kom lagom till jul och den firade vi tillsammans och träffade även lite släkt
Hon har dessutom testat sig för att eventuellt kunna donera till mig. Allt verkar vara positivt. Nu ska hon/vi bara bestämma oss om det är värr riskerna för henne
Trots lite motgångar tycker jag nog att året varit mestadels bra. Har träffat vänner och varit ute och ätit några gånger. Umgåtts med mina tjejer. Och jag står på benen Det finns hopp
Här passar denna perfekt, tycker jag: We ARE the champions, all of us!