En underbar turridning
Ja g har varit flitig på väderkartorna de senaste dagarna, för att se hurdant väder vi skulle få. Det har inte varit så hoppfullt men vi kunde inte fått bättre v äder!
Tobbe, den snälle, kom och hämtade oss och körde oss till Stenholmens Islandhästscenter. Vi var tidiga så vi tittade på hästarna och bekantade oss med dem. Jag fastnade för en som hette Moses, tyckte han var så fin.
Det var ett stort ställe, många hästar, både dessa islandshästar och andra, privata hästar. En del söta små föl.
Till slut kom hon som skulle hålla i turridningen. Vi fick ta varsinn häst och leda dem till samlingsstället. Där parade hon oss med varsin häst. Jag hade lett dit en annan häst och en annan tjej kom in med Moses. Nu blev hon tilldelad en annan häst och jag hade varit påpasslig och talat om för ledaren att jag redan haft mina ögon på honom. Och jag fick honom!
En annan häst fick motionera på annat vis
Tjejerna fick varsin häst också, Gloria och Lill-Nasse
Vi fick borsta våra hästar
Sen fick vi tränsa och sadla och välja ut en hjälm
Förutom vi så var det tre tjejkompisar plus ett par som kom in lite sent. De var antagligen ett par, och det kan hända att tjejen nyligen anlänt till Sverige, och hennes nye make, åtminstone var det scenariot som vi hittade på åt dem. Han var bra på svenska men hon kunde ingen. Hon var lite rädd för hästen när hon skulle borsta den osv och hon hade på sig högklackade stövletter.
När vi var redo fick vi leda in hästarna i ridhusets manege och sitta upp och testa hästarna och oss
Vi fick testa skritt och tölt och att stanna och styra osv. Sitta upp var det svåraste, jag fick inte upp benet till stigbygeln (jag som tyckt jag blivit mycket vigare) utan fick låna en pall. Balansen var helt off, direkt jag kom upp, så jag trodde jag skulle fortsätta av på andra sidan. Men lyckades hålla mig kvar, och när stigbyglar blivit justerade så satt jag riktigt bra.
Att rida därinne gick också bra. Sen fick vi sitta av och leda ut hästarna, hmm, inte så lätt. Och sen sitta upp igen när vi kommit ut. Fram med en annan pall. Men gick lite bättre denna gång.
Vi fick lite instruktioner och sen bar det iväg. Men utan paret, hon var för rädd så de fick rida ensamma med en annan tjej, på en lite kortare, lugnare, tur
Att skritta iväg var väl ingen fara. Jag hade hamnat sist i ledet. Vi red så en bit och sen svängde vi av in över en åker och då skulle vi börja tölta. Moses visste så snart hon där framme öppnade munnen, vad som var på gång och började springa. Jag behövde inte "gasa". Men det var itne alls lika behagligt som det varit inne i ridhuset! Det skumpade och hade sig och man hann tänka, det här går inte bra! Och där rök solglasögonen! Åkte i backen. (Jag hade satt dem i halslinningen på tröjan) Jahopp.
När vi saktat ned sa Alex, som var framför mig, att hon skumpat lika mycket.
Vi skriitade mest men emellanåt skulle vi tölta, bitvis så sprang Moses som han skulle med benen, tölt och då kunde man sitta bra. Men så växlade han väl till trav men inte riktig trav heller, jag vet inte. Det gick inte att resa sig som i trav heller. Till slut kom jag på en teknik , att spjärna emot i stibyglarna, då det blev så där skumpigt, så slapp man det. Ledaren sa att han nog behövde stramare tyglar så jag försökte det också men det hjälpte bara delvis.
Vi red genom rena idyllen, hus som var som sommarstugor med superfina trädgårdar, och sen in i skogen, på vindlande stigar. Det var varmt men vi hade alla långärmat. Och där vi red behövde man det, med tanke på alla grenar osv.
Men jag njöt ofantligt, trots att jag hade ont hela tiden, i ryggslutet. Det gick inte att sitta på ett bra sätt, med tanke på ryggen. Och så knep jag med låren en hel del. Ett tag kände jag av remmarna till stigbygeln på höger sida, mot vaden så det gjorde riktigt ont.
De hade sagt åt oss att vi inte fick släppa tyglarna för att fota osv och man visste ju aldrig när vi skulle sätta iväg i tölt, då kunde man inte ha en mobil framme. Men här i skogen kände jag mig någorlunda säker, så lyckade få fram mobilen med en hand medan jag höll styr på Moses med den andra
Jag är mycket nöjd och tacksam över dagen, övet att få uppleva detta med mina tjejer. Som jag har längtat!
Efteråt fick vi kaffe och kaka och sen satte vi oss och väntade på Snäll-Tobbe igen. Och solglajorna låg kvar där de fallit, vi stannade till där vägen svängde och jag hittade dem. Tur att de ramlade av precisi i början av tölten där.
