Monumentals

Igår var det fullt upp, efter dialysen städades det som inte städats igår. Efter en lång promenad, som jag egentligen inte tänkt göra så lång, då benen var lite skakiga men jag valde en väg som blir lång, hur man än bär sig åt, såvida man inte vänder om tidigt. men i alla fall , efter den började jag förbereda maten och sen när Alex kom så bar vi bort utemöblerna och stökade unda dr ute. Så nu behöver jag inte oroa mig för det längre
Maten bestod av fläskfilé med kokosmjölk, ananas och minimajs, bl.a Och fullkornsris Gott
 
Idag efter jobbet så var Maria här när jag kom hem, hon skulle ta vattenprover och jag hade väntat henne nån timme senare. Men det var bara bra att hon kom tidigare.
I alla fall pratade vi om minglet de hade på Garnisonen för ett par veckor sen(som jag aldrig kom mig till) och hon berättade att många "gamla" patienteer , även såna som är transplanterade sen länge, kom. Hon sa att man vet ju aldrig hur folk känner, kanske de aldrig vill se "det där stället" igen. Och visst, människor är ju olika men för min egen del, berättade jag, är det med dem och "det stället" ungefär som när jag födde barn och min läkare då. Man får en slags "crush", som om de finns där bara för mig, under en väldigt omtumlande och omvälvande period under ens liv. Jag kommer alltid att ha "känslor" för min förlossningläkare, som hjälpte både mig och mina flickor till världen t.o.m höll både mig och Tina vid liv(inte han bara iofs). Jag vet inte om man kan kalla det känslor, men någon form av adoration, en intim känsla av samhörighet och beundran. Och samma sak känner jag för flera av "mina" sköterskor på Garnisonen. Lite så har jag känt för operationssköterskorna, framför allt de vid den första operationen, som värmde mig med filtar och hela tiden hade stenkoll på mig. 
Inte vet jag ifall jag är knäpp som känner så men så är det i alla fall
 
Apotekskillen fick vi vänta på, Maria behövde koncentrat för att kunna göra sina tester men han blev inte alltför sen
Så jag blev i alla fall sen med dialysen. Och när den var klar och jag skulle göra lite mat så var det nästan mörkt redan. Det blev ingen promenad idag men jag ska försöka att inte ha dåligt samvete för det. Jag har ju gått långt både lördag och söndag och promenerat nästan varje dag i veckan