Kattliv

Det är lite skillnad att ha tre katter istället för en, helt plötsligt. Men de är så goa de små. Den lilla hade ju en del för sig här. Alex trodde inte riktigt på oss, för när hon var här så gnälllde hon inget alls. Men hon hade pubertetsproblem, det blev mer och mer tydligt. Dock inte alls så illa som det var för Alice. Den här gnällde och pep vissa tider. Sen rullade hon sig och ville bli kliad, väldigt påträngande. Men sen började rumpan åka upp och hon t.o.m låg framför Sessan och rullade sig och jamade, som om hon bad om hjälp. Sessan bara satt ett tag och tittade på henne, som om hon tänkte"vad håller du på med ?" sen reste hon sig och gick sin väg. Stackars lillan. Men, otroligt nog, så höll det i sig två dagar kanske, två och en halv. Nu är hon som vanligt igen. Och inte fick matte sin nattsömn störd nåt alls! Bara vi som var med de första två nätterna. Å ja, hon lär väl uppleva det igen, om vi inte hinner kastrera henne innan
Det är ju meningen att den lilla ska stanna hos oss, när Alex får en ny lägenhet. Hon har ju flyttat in hos oss nu, så det är grejer överallt, väskor, påsar, kartonger.....men första prio har varit att få ut allt ur hennes lägenhet och  städa den. Det var på håret. Men nu är det klart och vi hoppas hon får godkänt vid besiktningen också. Sen kan vi börja röja hemma.
Hon ligger på en madrass bakom soffan i vardagsrummet, stackarn. Men vi har ju inte så mycket plats. Där får hon åtminstone lite avskildhet. Det känns konstigt att vara tre igen, hur snabbt man vänjer sig! Bekvämheten att bara vara två som ska byta av varandra i badrummet eller i köket, har kullkastats. Det går givetvis att lösa, och det gör vi, men irritationen kan ligga på lur, så det gäller, från alla håll, att försöka bita igen. Onödigt att gnälla på varandra, när det gäller en kort tid, framför allt. Och så blir det ju så mycket roligare, om man istället är trevliga och glada! Jag myser lite också, att hon är hos mig igen, jag har ju saknat henne, trots allt. Hönsmamma!