trudilutti

Ett sista farväl

Så var det då dags att ta ett sista farväl och låta far gå vidare(fast det har han ju redan gjort)

Det blev en familjeaffär- jag satt och tänkte under begravningen , att hade den varit i Skellefteå så hade det nog kommit en hel del gamla bekanta, de som är kvar i livet. Nu hade de istället lämnat gåvor till internationella kyrkan och annat istället, som Pappa önskat

Flickorna och jag tog tåget jättetidigt på mårgonen och var framme 10. Då gick vi bort dit bouppteckningen skulle vara, men det var för tidigt så vi gick till ett cafe där de sedan stannade, och fick anslutning av kusin Madde.

Vi pratade med juristen, det tog runt en timme. Sen gav vi oss alla iväg till kyrkan. Några av de andra var redan där. Vi bytte kläder och hälsade runt

De hade gjort så fint i kyrkan. Vi hade tänkt ha med en tavla som Pappa fått på sin 50-årsdag, en teckning av honom vid katetern,men till slut ställde man den i mottagningsrummet

Pappa hade själv valt att ha bårtäcke, så inga blommor på kistan. Prästen hade fattat hela grejen med Pappa, efter vad han fått berättat för sig, och fick det hela att bli personligt men inte övertonat. Och vi ville ha med något som var typiskt Pappa, så förutom psalmerna hade vi ordnat en inspelning av La Mer med Charles Trenet-och när den spelades, så det sjöngo under kyrktaket, så kändes det så rätt! så rätt. Tårarna sprutade och leendet spreds-då kan jag tänka mig att Pappa log åt alltihop och tänkte att vi hittat hans kärna :-)

Så trots ledsamheten och tårarna så kändes det bra

Sedan samlades vi för smörgåstårta och kaffe och hade en trevlig stund där