trudilutti

Sista veckan innan stora omorganisationen träder slutligt i kraft. Ny avdelning sen ett tag men med ena foten kvar i den gamla, då den behövdes. Nu har den lossats och det blir samma skor varje dag. Eller ett tag. Full rulle ändå.

Samtidigt är vi på väg in i ett nytt arbetssätt, flytta runt, dra med sina grejer varje dag, till ny plats. Eller kanske till samma gamla ....den som lever får se. Jobbat så förr, i början av 00-talet, var inte lyckat men som sagt, den som lever får se. Vi är typ sista kontor ut i detta och det verkar funka på andra kontor,så.......Bara hänga på karusellen och hoppas alla karusellhästar är lika bra..

 

Körövning nummer tre. Det går snabbt framåt. Redan fem låtar, tre sitter bra, två jullåtar ska nötas (i bakgrunden) och nu kommer tre stycken nya att lära sig. Med en vikarie då körledaren ska föda barn! Konsert i december, så det ska väl hinnas läras in ett antal låtar tills dess. 

I helgen var det Regnbågsparad här i stan. Kompisen(som brukar gås med) hängde på även om vi nöjde oss med att peppa andra, denna gång.

Sen fikade vi och hade trevligt.

 

På kvällen dök bror och svägerska upp, efter att ha spenderat dagen på universitetet och haft sittning. Det blev bara en liten avec här och så kollade vi bilder från festen.

 

Mötte upp dem på deras hotell igår morse för frukost, nästan frunch. Trots försovning och megahuvudvärk. Vad gör man inte för att träffa familj och vänner.

 

Men sen var jag däckad och så idag också. Dunderförkylning á la Malin. Ingen hosta än men den kommer nog, fast då har jag säkert hunnit tillbaka till jobbet. Nu sitter det, som sagt i huvudet och mycket av det bakom kindbenen, näsan varit på väg länge . Feber igår, klarat mig idag men tog förnuftet till fånga och stannade hemma, lär nog bli imorgon också-men sen hoppas jag kunna gå ut och gå och jobba.

 

Så när man tagit sig ur sängen så parkerar man sig i soffan. Lagom många steg. Diskat lite, inte mycket. Matat katten, som nu är lånekatt, då matten var borta över helgen. Hon hämtas idag.

Man har vant sig snabbt vid att vara själv, inget matgnäll (om jag inte själv gnäller av hunger) rent och fint. Men visst är det trevligt med sällskap också!