Handikappad utan wi-fi

 
 Resan till London kändes mycket längre än 2.45. Vi fick visserligen sitta o vänta på att en ledig slot skulle öppna på Heathrow. Det var starka vindar o de ville bara släppa fram mindre antal plan åt gången. 
Sen satt jag mellan två stycken varav den ena aldrig slutade skicka meddelande & sms och kollade mail och  och.... När vi skulle landa började den andra också. Var som att de inte lyssnade på de upprepade meddelandena om att ha mobilerna i flightmode. Vi kom fram i alla fall.Där väntade kön från helvetet, till säkerhetskontrollen. Givetvis hade jag mina "vätskor" , som inte översteg 10 dl, i mer än en påse. Fick försöka pressa ner allt i en enda enliterspåse. Fick ju slänga en del
Sen körde de väskorna åt sidan i alla fall så jag trodde att de såg medicinerna o ville ha en förklaring. Men det fanns en påse till(!) med solkräm o nässpray! Men killen swipade för natkotika o släppte iväg mig. 
Hann inte så mycket mer för de annonserade att man skulle bege sig till gaten. Jag som tänkt hitta nåt att äta. 
Men tur var det att man gav sig iväg för man fick gå en bit och sen ta en  shuttle för det var så långt! 
 
Väl på det stora planet så hade jag ytterplats, turligt nog. 
I mitten satt en stor(lång, typ basketspelare) man och vid fönstret en , visade sig, rumänsk medelålders kvinna. Var glad att jag satt ytterst, men snart bytte killen plats och det blev hur luftigt som helst! Kvinnan la sig ner ett tag och sov, tvärsöver sätena. Hon var inte så bra på engelska men vi pratade lite.
Flighten blev kortare än väntat och den kändes ännu kortare. Tack vare fem Big Bangavsnitt och två filmer, Moonshine och A streetcat named Bob, och mat ett flertal gånger, flertalet toabesök, så gick resan lätt!
 
Framme i Austin slog värmen emot mig, tung och fuktig och såå välbekant. Inte trevligare för det.
Men AC nästan överallt så det har än så länge blivit kortare stunder av lidande, höhö.
Gick bra i säkerhets/passkontroll i Austin men långa köer innan man till slut kom ut genom dörrarna. Brorsan och svägerskan hämtade. Vi åkte till huset de lånat, stort som attan! Åtta rum, två sovrum med bad och två utan, jättehögt tak i vardagsrummet med plats för tremetergran. Men, ingen har bott där på ett tag , det är renoveringsobjekt och ska säljas, så det står normalt tomt och lite slitet av tidens tand. Brorsan med familj hade bott där en vecka på medhavda stora luftmadrasser, och bland annat jobbat på alla detaljer inför bröllopet.
Det var otroligt varmt och det blir ju tryckande luft inne när det är så varmt ute. Men AC fanns och gav lindring.
 
Vi skulle ta oss ut så jag fick möjlighet att kolla affärer downtown och äta nåt roligt. Men vi kom oss inte iväg förrän sent, inga affärer öppna. Huset ligger en bit utanför, de flesta bor så och det är highways hit och dit och väldigt mycket trafik.
Vi gick lite längs en gata, det var mörkt nu, gick förbi några matställen ett par gatumusikanter. Sen åt vi tacos. Har aldrig ätit det ute förr. Vi tog lite olika varianter, en med Fried avokado, en med kyckling och jag tog en demokrat. Typiskt. 
Obama hade varit på restaurangen en gång, det finns en taco som kallas demokrat , en republikan och en independent: Obama tog den diplomatiska vägen, åt en independent.
Det var gott! 
Jag hade vid det laget varit uppe mer än 24 timmar och somnade i bilen hem. Men sen var det nästan tji. Låg på madrass och inte van vid det. 
Så jag bestämde mig för att gå ner o ta en kopp kaffe o kanske sitta ute tills solen kom upp. När jag kommer ner och går mot köket så ser jag nåt i ett avlångt fönster, ovanför diskbänken. Allra först trodde jag det har nån som stod utanför men snart insåg jag att det var en uggla! Som stirrade på mig (det var en till bredvid honom med ryggen mot mig). Jag började vända mig om sakta, för att hämta kameran men hann inte röra mig förrän den tog till vingarna och flög iväg!
coolt!
 
Sen tillbringade jag några timmar på ett köpcentrum, ensam. Fanns mycket att titta på och bäst av allt, internetuppkoppling! Inte klokt vad beroende man blivit! Nu handlar det mest om att prata med tjejerna mina, och försöka hinna uppdatera här. 
De andra kom och käkade lunch där och sen åkte vi tillbaka till huset och packade det sista. 
Nu är vi på ranchen och folk har tillstött hela eftermiddan och kvällen, vi är ett tjugotal som ska bo här. Härligt ställe! Bra AC! Annars hade man ju dött i värmen (nja). Ska bli spännande att se bröllop och allt ikring som man inte har en aning om vad det blir. Det jag vet är att det kommer att bli varmt som i en bakugn! Ja imorron också men imorron är det rehersal dinner, på lördag, förstås är bröllopet.
 
 
 
 
 
 
• Kategori: AllmäntKommentarer (0)

Kommentera här: