Hemfärd

Steg upp efter åtta, hade sovit gott och , vad det verkar, glömt medicinen under natten. Trodde jag tog den men den låg kvar i dosetten. Skumt och dumt, grr.
Paula var uppe och redo att åka iväg med Maria till ytterligare, åtminstone en källa, för bad. Men vi åt frukost först. När hon åkt dök de andra snart upp, ungdomarna. 
Vi åkte iväg för att ta oss till South Congress Avenue, för lite shopping. 
Men först skulle vi träffa deras kompis Tyler, det gjorde vi på Panda Express. maddes favorit. Det blev första gången för mig, det var riktigt gott. Men jag kommer inte riktigt ihåg vad det var jag åt, räkor med valnötter och nåt kött :Beijing beef och vårrullar.
 
   
 
 
Därefter blev det alltså shopping. Jag var ute efter smycken med turkos alternativt bullets (vilket jag missförstått, det finns smycken i en massa olika utförande med bullets, jag tänkte enkelspårigt.) Turkos , handgjorda smycken, indianska eller mexikanska var inte många och de var superdyra. Bulletsmycken hade ingen hört talas om. Hittade i alla fall ett par grejer som jag blev rätt nöjd med. Hoppas mottagarna blir nöjda med.
 
Det fanns en massa, helt ortoliga affärer i det området. En affär, kallad Uncommon objects, hade en uppsjö av både nytt och gammalt. Bl.a hittade Madde en vas/ljuslykta på fot från Kosta Boda!
 
På flera ställen fanns mycket influenser från Mexiko och urbefolkningen. Vi var lite imponerade av en kristallbeströdd tjurskalle. 
Man var också rätt så imponerad av alla butiksanställdas bemötande, ma'm och sir, hela tiden, ja inte bara i butiker. På flygplatsen, säkerhetsvakter, restauranganställda osv osv 
 
       
 
 
 
Plötsligt hade två timmar gått och det var dags att åka vidare till flygplatsen. Hej då, Madde och David, hejdå Austin!
På flygplatsen var det mycket folk men rena toaletter. Bytte kläder och traskade genom säkerhetskontrollen. Gick runt och kikade i affärer i hopp om att hitta nåt mer att ta med hem. Det var dåligt utbud, det är ju ingen stor flygplats. Lyckades inte hitta nåt kaffe att dricka så satte mig på en bänk tills det var dags att borda.
Även denna gång hade jag sittgångsplats. En man satt vid ickefönstret (där det borde vart ett) men ingen emellan oss.
Kolla på La La Land och började efter middagen (samma matval som på utresan så tog den andra rätten nu) att titta på Jackie (Kennedy), handlar om tiden efter Jacks mord, hur hon hanterade sin och barnens situation. Meeeen, nu kom tröttheten ifatt mig. Somnade och sov flera timmar. Vaknade nån timme innan landning, när de serverade macka och kaffe. Äntligen kaffe!
På Heathrow gick det bra denna gång, lärt mig av misstagen. Gick även där runt ett tag, hade ont i ryggen och fötterna. Satte mig på Starbucks o åt en macka och drack kaffe. Kaffe!
På nästa flyg hade jag sittgångplats igen. Det dyer upp en lång, svensk man, hörde det på accenten. När han förstod att jag var svensk undrade han om vi kunde byta plats. Men jag ordnade en mycket bättre plats åt honom, med hjälp av pursern. Han fick sitta utan säten framför sig så han fick ordentlig plats.
Sen dröjde det igen inte förrän jag började nicka till i stolen. Och sov större delen av 2,5 timmar.
I Stockholm såg jag knappt vart jag gick , hade näsan i mobilen redan inne på planet, för att boka tåg. Blev från city, så tog flygbussen in dit. Lyckades få dit Susanne med kort varsel, så vi hann ses en knapp timme innan mitt tåg gick.
Hemma i linkan blev jag hämtad av snälla Anna, och hemskjutsad. Där väntade Tina, som bor här för det mesta nu, p.g.a jobb. Och katterna förstås.
 
Har varit en kort men intensiv och minnesvärd resa. Vore det inte så varmt i Austin skulle jag vilja återvända och utforska stan mer och äve omgivningarna. Finns mycket att se. Då det inte fanns nån tid nu att göra längre utfärder så undersökte jag inte möjligheterna innan. Men fick höra talas om ställer som skulle vara värda att besöka. Så kanske, nån vinter, nån gång.....

Monday, Monday

Det blev lite fel, Wedding Day var ju före Sunday men det går inte att ändra i efterhand, tydligen. Publicerades av misstag, innan jag hunnit skriva nåt. Har problem med bilderna också. Men, men
 
Måndagen var då avresedag. Vi packade och städade det sista. Diskade, lämnade mat och tårta till gårdskarlen/managern.
Vi hade alla sett ett, som det verkar, svalbo, på en av verandorna precis utanför den dörren. Nu, först, upptäckte jag att det syntes ett litet huvud i boet. De har väl hållit sig gömda tidigare. Det var tre små ungar som gapade hungrigt, mamma/pappa var säkert på väg men fotade dem en snabbis innan.
 
Bror & co skulle ta in på hotell för avresa tisdag morgon och själv skulle jag få sova hos Paula. Hon blev så glad, det skulle förlänga festen lite,som hon sa. Hon är så entusiastisk och ett energiknippe. Man kan inte tro att hon är flera år äldre än en själv.
Vi pratade mycket om ditt och datt, inte minst historia och skillnader mellan europeer och amerikaner.
Fick eget rum med Ikea-säng, minsann.
Vi drack kaffe och åt tårta när Madde och David anslutit, behövdes ingen lunch den dan.
Sen öppnade ungdomarna bröllopspresenter innan vi så småningom åkte iväg för att äta steak, på min begäran. För det ska man ju göra när man är i Texas-eller? Texasborna ställde sig frågande till det men hakade på i alla fall.
Det gjorde även bror & co samt Maria, som också var kvar i stan.
Det blev god mat, stora portioner och inte blodigare dyrt än jag väntat mig.
 
Denna natten sov jag bäst och längst av alla nätter i USA. Sultan???
 
  
 
 
 
 
 
 
Här dividerades det lite om man skulle teckna tjurhorn eller kossamuhorn, eller bara peka mot skylten
 
 
      Förrätt, räckte till tre, Onion strips, salladen kom separat mellan rätterna och sist men definitivt inte minst, Top sirloin steak.

The wedding day

Var som vanligt uppe först och gick ut, hoppades på att få se de lekfulla ekorrarna igen. De sytes inte till däremot fick jag se en kolibri! De är inte så färggranna där i området men det gick inte att missta sig, framför allt när den stod "stilla" i luften. Vad glad jag blev! Ett gott omen för dagen, tyckte jag
 
Hela dagen var det full aktivitet på ranchen. En grupp höll på och slutförde alla förberedelser uppe ladan där middagen skulle hållas.
Brudens tärnor hjälpte henne på alla vis (även brudens mor fanns behjälplig, och stundvis även andra) och de hölls inne i sviten där bruden också gjordes i ordning. Smet in nån gång emellanåt, precis som några andra, för en liten titt. 
Det var ett mycket välordnat maskineri, tärnor och alla,sprang på allt som behövde göras, allt som bads om. Där fanns inga sura miner eller ovilja att hjälpa till.
Bruden hade sminkös och frisörska inne hos sig. Alla tärnor fixades också efter hand. Till och med jag fick hjälp att föna håret, bra då jag har så ont i mina händer när jag ska rulla borsten. 
(jag hade, med risk för att ha blivit tjatig, frågat efter hårfön sen jag kom, innan t.o.m. Och blev lovad att få låna. Sen sa en av tjejerna att det fanns i ett av badrummen, så hämtade den. Trodde det var hennes, för hon hade sagt att hon hade en. Men det var det inte, visade det sig. När jag skulle lägga tillbaka den fanns där en till likadan, och vid koll fanns flera likadana i de andra badrummen. *suck* hade inte behövt fråga om jag bara vetat. Och sen behövdes de i alla fall inte, då jag fick hjälp av snälla frissan)
Hursomhelst:
Vid fyra var det dags för  vigsel!
Vi anvisades till trädgården där det fanns ett stenaltar, under träden. Det hade varit skuggigt från och till och var väldigt varmt. Stolarna var uppställda så de till största del täcktes av skugga från träden.
Brudgummen stod vid sidan om och väntade. Sen kom de i procession, marskalkarna tillsammans med tärnorna och ställde sig i en halvring runt stenaltaret. Och brudgum, vid sin mammas arm, gick fram också.
Och sedan kom hon, så vacker, fina Madde vid min brors arm. I en otroligt vacker klänning. Stolta faster grät förstås.
Ceremonin var jättefin och deras äktenskapslöften likaså. Och ringen egendesignad, helt fantastisk!
 
Efteråt blev det fotografering för brudparet och mingel för gästerna. Innan middagen i ladan. 
Kvällen var hur rolig som helst, med god mat, roliga och givande tal, skönsång av bror ( till båda, alltså Christofer och Ben) Davids pappa sjöng opera, ur Trollflöjten. Maria sjöng duett med Christofer, hon är sopran och väldigt duktig,David sjöng på svenska.. med mera , med mera. Väldigt mycket, väldigt bra och trevligt.
Tyvärr var det nåt hälsan reagerade på så jag var tvungen att gå ifrån ett tag. Hade även skoskav av de nya skorna. Men jag gick upp igen efter ett tag. Då hade många försvunnit, spritt ut sig men dansen var i full gång.
Gick väl och lade mig runt ett. Men festen fortsatte länge än.