trudilutti

När jag skulle transplanteras, fick jag förfrågan om jag ville ställa upp och vara med i en studie. Och jag fick några förslag, jag var intresserad om det fanns en där man slapp kortisonet. Jo, det hade de faktiskt men det var ett blindtest. Jag hoppade på och hade turen att dra vinstlott. Så jag har fått köra två tredjedelar av den normala cocktailen. Förutom en kortare tid, ett par månader, då kortison sattes in tillfälligt i ett försök att få bukt med låga vita blodkroppar. Det hjälpte och kortisonet togs bort igen.

I och med studien så skulle vissa tester göras, extra prover och även biopsi. Det känns lite konstigt att göra det på en njure som visar alla tänkbara tecken på att vara helt frisk. Men studien kräver det, plus att det visat sig att man vid biops tidigt kan upptäcka eventuell avstötning eller angripande av (ursprungs-?) sjukdomen. Och det kan det ju vara värt. På röntgen är det ett rutiningrepp

Hursom, avdelningen (man måste ju skrivas in där) har som rutin att man får checka in dagen innan, ta en massa prover osv, för att sedan göra biopsin och ligga kvar de timmar som krävs på avdelningen

Eftersom jag var inne hela måndagsförmiddagen och tog andra prover, föreslog jag att man kunde ta allt då? Så jag slapp ta ledigt ytterligare en dag. De konfererade med läkaren osv och ringde och sa att det var okej!

 

Så jag infann mig 07.00 på onsdag morgon. Hade glömt ta med en bok så valde ut en i deras bibliotek först.

Tiden på röntgen var 10.15 och jag var omklädd och sängliggande i god tid innan transport skulle komma. Min rumsgranne, en kille som skulle "sota" sin fistel, göra ballongsprängning, som ju även jag fick göra ett par gånger. Han stack en stund före mig. Sköterskeeleven som var den som tog alla kontroller på mig, ville gärna följa med ner och se hur min biopsi gick till och det fick hon så klart.

Transport var försenade, de fick akut helikopterlandning som fick gå före men sen kom en äldre man. Nere i kulverten placerade han först eleven och sin min säng,på en elektrisk truck. Sån hade aldrig Therese åkt men det har ju jag. Det blåser friskt när den susar fram därnere.

Väl framme gick jag på toa en sista gång, jag skulle ju inte kunna gå på många timmar

Vi var inne på ultraljud och läkaren körde runt med ultraljudsverktyget för att hitta bästa attack-läge. Sen sätter han bedövningsspruta och därefter en hiskla stor nål på ultraljudsredskapet (vad heter det??). Det känns inte när de går in men man kunde se allt på skärmen. Dock kom han inte ända fram till njuren- det var segt sa han. Vävnaden runt det nya organet, hade kroppen sett till så den bädda in njuren ordentligt! Han kämpade och kämpade men till sist gav han upp och hämtade en annan läkare. Han hade svårt han med, fick byta nålen, till en med spetsgare "för". Då kom han äntligen in och kunde ta sitt vävnadsprov. Och igen och igen. Onödigt. Okej att de behöver tre prover men det borde vara möjligt att gå in en gång och genom den nålen får ner "knipsaren" fler gånger. 

Det smäller ordentligt när proven tas men det gör inte ont. Jaha, när allt var klart började den långa väntan

Ligga på rygg, plant, och helst så stilla som möjligt är inte det lättaste. Jag får så ont i svanken. Men jag lyckades genom att röra höger ben vänster och höger, byta ställning på det, så länge inte magmusklerna ansträngdes.

Det var sagt att man skulle ligga så 4 timmar, sen få höja huvudänden och stanna i sängen ytterligare 2 timmar. Dessutom skulle man kunna både äta och dricka direkt man kom upp till avdelningen.

Nämen, då har de ändrat det, så jag var tvungen att ligga där i 6 timmar, innnan jag kunde få upp huvudet högre. ytterligare trekvart senare kom de med mat. Ja, då hade i princip hungern försvunnit men jag åt lite. Vågade intemer då jag var rädd att må illa. Konstigt ändå att jag klarade mig, jag brukar må illa om jag inte får mat eller åtminstone massa dryck.

De första timmarna kom de en gång i halvtimmen och kolla blodtrycket. Jag låg och slumrade, trots att jag bara fått panodil innan, inget lugnande. Men kanske själva ingreppet, att det var över, gjorde mig dåsig. 

Sen när det inte gick längre började jag läsa boken, Den vita masajen. Intressant bok, med svaga igenkänningstecken. Jag anade redan från början hur den skulle sluta, cynisk som jag är. 

Det blev en lång dag men till slut fick jag åka hem, med sjuktaxi, och var hemma i tid för Grey's Anatomy. Som om jag inte fått nog av sjukhusmiljö!