Första Årsdag

För ett år sen idag, började dagen mycket tidigt med att ta skrubbdusch på hotellrummet, innan vi blev körda till Sahlgrenska. Där blev det ytterligare dusch och omklädnad till sjukhuskläder, prover och blodtryck osv, 
Alexandra blev nedkörd först och efter en stund var det min tur.
Hon fick även åka in på op först. Själv satte de på mig tofflor och jag fick gå, stödjandes på en opsköterska, drogad som jag var. Men höll ändå reda på vilken sal Alex var i.
Ja, sen minns man inte så mycket mer, vaknade efter flera timmar på uppvak. Alex fick snart åka upp men jag blev kvar till sena eftermiddagen, p.g.a ett envist högt blodtryck. Men till slut så, då de kommit på att bara jag fick mina tabletter så kanske det skulle ordna sig. Vilket det gjorde.
När jag kom upp på salen, en annan än den vi åkt ifrån, så hade Alex fått isglass och varit orolig för mig.
Man var som bortdomnad, den där första dagen, fortfarande påverkad av narkos och andra droger. Så man hade inte så ont, varken hon eller jag (det kom dagen efter i flerfallt) och vi tyckte att det där var väl inte så farligt! Kändes ju bra. =) Som rena Wonder women. Snacka om att överskatta sig själv.
Vi fick båda "stiga upp", gick så där. Alex blev alldeles vit i ansiktet och jag var väl geléig.
Men vi pratade med folk som ringde och sms:ade osv-de följande dagarna var det svårare.
 
Men känslan av att få livet tillbaka, av beundransvärt mod av givaren, styrka och kärlek - den känslan var stark och är lika stark idag.
 
Nu ber vi bara att min fina donator får fortsätta vara frisk som en nötkärna och aldrig, aldrig behöva ångra att hon skänkte sin en njure till mor sig. 
Och så förstås, ber vi att hennes, numera min, friska njure, ska få fortsätta vara så i många år till. Fortsätta tuffa på och ge liv och frihet
 
 
 
 
 

Tacksamhet

 
Tacksamhet
 
- Coachande, stöttande vänner
- Väntan som ger resultat
- Ett varmt hem efter en våldsam hagelskur, på cykeln
- Lättnad i förkylningen
- Fika på stan
- Kola-pekanpaj. Trillade dit. Inte svårt.
- Nytt jobb, snart!
- Så jag rodde nåt i land- tur att andra tror på en
- Tystnad efter en (vanlig) dag fullt av surr
- Bra serier
- En heldag med facket, på hög höjd (19 våningar)
 
 
 Andra som delar sånt de är tacksamma för hittar ni HÄR, i Eva Trillians blogg, hon startade alltihop för  några år sen :-) Hon skriver många kloka ord, hon
 
 

Lämna hemmet

Efter snart 11 år så har nu turen kommit till mig, att få pröva på något nytt! Spännande värre. Pirrigt (roligt med nya uppgifter, människor,ny lön) läskigt (vad händer sen?), oro (tänk om de inte tycker att jag var ett bra val?), separationsångest ( arbetskamraterna, det välkända -hemma), lättnad ( när det börjat bli för mycket av allt) och GLÄDJE!! Tjohooooo!

Och redan 16 maj börjar äventyret!
 
 
 
 
  psst-ledtråd =)