Inför advent

Tog ner adventsljustakarna idag och kontrollerade dem, inför imorgon,då de ska upp. Första advent.
Idag pyntar  jag inte lika mycket som förr. Tog efter mamma, fast inte med gardinerna. Hon hade även adventsgardiner. Men adventsdukar och annat pynt. Mer kom fram vid Lucia och sen precis innan jul, resten. Och julgranen dan föra julafton.
Jag är en vän av traditioner och av att ha något att se fram emot , med spänning, helst.
Så första advent kommer stakar och stjärnor fram. Första ljuset tänds
På Cypern, efter jag fått barn, ändrades traditionen lite. De andra tog fram sina, oftast små och färdigklädda granar, ur skåpen, redan det började andas om att jul var i antågande. Vilket betydde slutet av november kanske. Mina ungar ville också ha gran men jag vägrade. Till slut gav jag efter och en ny tradition var född, granen kommer fram till Lucia. Inte före det! Där går min gräns. Fast jag älskar den, och tycker det är sååå mysigt med allt ljus och saknar det otroligt när det plockats ner. Men, som sagt, jag är en vän av traditioner.  När man får gå och längta efter något, känns det mycket godare när det väl händer Barnen har fått lära sig att vänta, vilket jag personligen tror är nyttigt.
Sen har vi andra traditioner. Fortfarande vill tjejerna ha varsin chokladjulkalender, som ska hänga på deras dörr. I år får Alex äta hela decembers bitar i ett svep! Eller kanske spara hela januari :-)
Och julafton är också lite traditionsbunden. Där skiljer sig vår jul väsentligt ifrån min barndoms. Jag är till exempel urusel på att baka eller laga mat, längre. Är heller inte så förtjust i den traditionella julmaten. Så maten är väsentligt fattigare, men tjejerna gillar julskinka så det har jag börjat köpa, åt dem. Förr om åren bakade jag en del och lagade ibland kalkon till juldagen Men den tiden är förbi, jag orkar inte. Och då det inte finns så mycket intresse så behövs det ju inte. Lagar över huvud taget inte mycket mat nuför tiden. Något jag saknar, att ha lusten och orken till det.
På mammas tid var det syltor och skinkor och dopp i grytan, lutfisk och jag vet inte vad. Hur orkade hon? De?
 
Jag är en vän av traditoner. Och våra traditioner börjar dö bort, en efter en, av olika anledningar. Därför vill jag värna om några få , åtminstone. Tänk om vi alla plötsligt säger, jag kan inte vänta på julen, vi firar den nu istället?
 
Idag tog jag mig en ordentlig promenad, ner till stan, med ett kort stopp vid Gamla Linköping, då jag från andra sidan vägen såg detta:
 
 
Det var Bris som sålde ljus som man kunde sätta i snöhögen de fått ihop. Det var en bra idé tyckte jag och hakade på. Och förevigade
Väl på stan hann jag in i ett par affärer innan de stängde och köpte ljus bland annat. Sen tog jag mig en matbit och drog hem igen.
Vardagsrummet är fortfarande jättekallt, elementet är inte varmt alls. Trots att det verkade som att han fick igång det igår. De andra elementen är nu varma. Suck
 
Alex meddelar att de åker ut " på öarna" idag. Hoppas de uppdaterar bloggen snart och lägger ut bilder. Mste vara underbart vackert där

Handbok

Har inte tänkt så mycket på allt runt ikring transplantationen. Tydligen brukar man få ett brev när man kommit upp på listan, vilket ju  inte skedde för mig. Och så brukar man få en handbok, dels en till donatorn och en för mottagaren, om allt runt ikring och livet efter transplantationen. Och det hade jag heller inte fått. Efterfrågade lite mer info om vad som ligger framför och då fick jag den utskriven från nätet Man ska den med sig när man åker dit, till transplantationcentret
Bara att läsa det för donatorn får mig nästan att gråta. Ska Alex ta detta på sig. Det känns inte riktigt rätt, för mig som mamma. Men hon bestämmer själv givetvis. Önskar ändå att det fanns en annan lösning
Försöker nu plöja genom min egen handbok, hmm. Mycket att tänka på, både före men framför allt, efter.
Känns skakigt minst sagt, omvälvande. Starka Malin kan behöva professionell hjälp där sen, kantänkas
Och om nåt går fel?
 
Solokvist redan igen. Dotra är iväg med kompisar för att hälsa på en annan kompis, i Jönköping. Så hela helgen att göra vad jag vill igen
 
Just nu väntar jag på att en gubbe ska komma och kolla elementen. Lustigt, samma visa varje år. Varje år säger de, det kommer igång av sig självt, tack vare termostaten. Varje år får de komma, llångt efter att alla andra fått igång sina element så bra.
Knepigt, för jag vill inte ha så varmt men man ska ju inte gå och frysa heller. Jag är för LAGOM!
 
Den andra dotern ska om några timmar flyga ett dygn framåt i tiden, till Fidji. Safe travles my love!