trudilutti

Höll på att rinna bort i min stol, när jag satt i dialys. Så fruktansvärt varmt!

Bror den äldre ringde och berättade att vi nog kan åka till Askersund nästa vecka! Det ska bli så kul att få se den staden igen....om jag över huvud taget känner igen mig. Har inte varit där sedan mormor dog, då jag var tio. Men nåt hus kanske ser bekant ut.

 

Efter dialysen kom en kraftig, men kort, regnskur. Men sen bar det iväg på cykeln,till Cykelspecialisten. Anna , som visste vart jag skulle, gick iförväg så henne hittade jag på vägen. Vi traskade ner på stan i den böljande värmen ( herreminje, jag trodde jag flyttat från sån här värme när jag gav mig av från Cypern, men  den jagar mig, inte bra, inte snällt), när jag lämnat in cykeln. Den skulle vara klar redan på eftermiddan, så vi käkade lunch och traskade runt i affärer(sval och skönt, jag vräkte t.o.m ur mig att man nog skulle jobbat istället, men då fick jag mothugg) Varje gång man kom ut var det som att gå rakt in i en varmvåt  vägg. 

Vi pratade om att åka nånstans, över dan, nästa vecka. Och om att låna en bil och ta sig till en strand, doppa fötterna, eller varför inte hela lekamen?, i en sjö. Men inte denna vecka.

Dessutom är det nog bäst att jag försöker hålla mig inne så mycket som möjligt, så länge det är så här varmt

 

Cykeln hämtades så småningom. Han hade bytt kedja och glödlampa i lyset. Förståeligt. Kostade extra 159kr

Sen när jag började cykla på den kändes det som att den hackade.  Men senare, när jag skildes från Anna och cyklade "på riktigt", så var den hur bra som helst.Jag cyklade t.o.m uppför backarna! Inte illa!

 

Nu sitter jag under fläkten och försöker att inte känna hur jäkla varmt det är!