Monumentals

Igår var det fullt upp, efter dialysen städades det som inte städats igår. Efter en lång promenad, som jag egentligen inte tänkt göra så lång, då benen var lite skakiga men jag valde en väg som blir lång, hur man än bär sig åt, såvida man inte vänder om tidigt. men i alla fall , efter den började jag förbereda maten och sen när Alex kom så bar vi bort utemöblerna och stökade unda dr ute. Så nu behöver jag inte oroa mig för det längre
Maten bestod av fläskfilé med kokosmjölk, ananas och minimajs, bl.a Och fullkornsris Gott
 
Idag efter jobbet så var Maria här när jag kom hem, hon skulle ta vattenprover och jag hade väntat henne nån timme senare. Men det var bara bra att hon kom tidigare.
I alla fall pratade vi om minglet de hade på Garnisonen för ett par veckor sen(som jag aldrig kom mig till) och hon berättade att många "gamla" patienteer , även såna som är transplanterade sen länge, kom. Hon sa att man vet ju aldrig hur folk känner, kanske de aldrig vill se "det där stället" igen. Och visst, människor är ju olika men för min egen del, berättade jag, är det med dem och "det stället" ungefär som när jag födde barn och min läkare då. Man får en slags "crush", som om de finns där bara för mig, under en väldigt omtumlande och omvälvande period under ens liv. Jag kommer alltid att ha "känslor" för min förlossningläkare, som hjälpte både mig och mina flickor till världen t.o.m höll både mig och Tina vid liv(inte han bara iofs). Jag vet inte om man kan kalla det känslor, men någon form av adoration, en intim känsla av samhörighet och beundran. Och samma sak känner jag för flera av "mina" sköterskor på Garnisonen. Lite så har jag känt för operationssköterskorna, framför allt de vid den första operationen, som värmde mig med filtar och hela tiden hade stenkoll på mig. 
Inte vet jag ifall jag är knäpp som känner så men så är det i alla fall
 
Apotekskillen fick vi vänta på, Maria behövde koncentrat för att kunna göra sina tester men han blev inte alltför sen
Så jag blev i alla fall sen med dialysen. Och när den var klar och jag skulle göra lite mat så var det nästan mörkt redan. Det blev ingen promenad idag men jag ska försöka att inte ha dåligt samvete för det. Jag har ju gått långt både lördag och söndag och promenerat nästan varje dag i veckan

Marabou mjölkchoklad Peanut

Bion igår kväll var rolig, lockade till många skratt I övrigt var det väl ingen höjdare, inget Oscars-material
 
Efter bion fgick vi en sväng neråt Turistinformationen för att kolla öppettiderna för idag, då de skulle släppa biljetter till One Directions konsert i juni (!) och Tina tänkt gå dit efter krogen. Döm om vår förvåning då det redan , vid 11-tiden, sitter 21 tjejer där! Två av dem hade t.o.m sutti natten innan för  att vara säkra på att vara först i kön. Så det blev att ringa Tina, vi trodde väl att det kanske inte vaar nån chans fortfarande men de skulle försöka. Så ho gick dit efter krogen och efter nån timme kom hennes kompisar. Först hade de tänkt att hon skulle åka hem och sitta vid datorn medans de försökte köpa biletterna på plats. Men hon stannade till slut. De andra hade ju förberett sig ordentligt, de hade stolar att sitta i eller filt, de hade mössa, vantar tjocka jackor och dubbla byxor. Hon hade en tjock tröja under jackan och en filt. Hon tinade inte riktigt upp under Men hoppsan hejsan, så snart hon kommit hem messade någon och sade att de satt in en extrakonsert ! De konfererade lite, lördagen var ju en bättre dag att åka på och kanske de skulle kunna hitta bättre platser. Och det gjorde, hon! Så jag fick låna ut 3000 spänn och så var de deras. Så nu måste de hitta köpare till sina första biljetter. Men det lär väl inte vara alltför svårt eftersom de sålde slut så snabbt. Vi får hoppas på det bästa
Det blev inte mycket gjort idag men jag habdlade i alla fall. Tina la sig när hon äntligen fick tid, och sov några få timmar. Själv hade jag inte heller sovit mycket så jag la mig på soffan en stund. Och tog lite städning efter det. Resten får vi göra imorgon
Hon stack iväg och träffade några kompisar för fika och jag gick en promenad
Cirkus Scott är i stan och jag smög in p området i hopp om att komma nära djurstallarna men de enda djur jag såg var några små ponnies och en stor hund som nästan sprang omkull mig.
Hade jag varit liten, ung, hade jag verkligen sett till att ta mig längre in på nåt vis. Jag älskade cirkus. Numer är jag inte så intresserad av själva uppträdandet och jag är ganska så misstänksam mot djurhållningen, många gånger. Cirkus Scott hör dock till dem som jag tror har lite bättre förhållanden än andra cirkusar. När jag var liten ville jag resa med cirkusen, och sköta djuren, framför allt hästarna, jag var hästtokig. Jag tror jag berättat det här tidigare men det hände , när cirkusen kom med tåg, att man plockade in allt möjligt folk ifrån stan, nyfikna som var där för att titta, för att hjälpa till med transporten upp till idrottsplatsen där det skulle vara, två-tre kilometer därifrån. Jag minns framför allt en gång då jag fick äran att leda en stor coh ståtlig häst (kan ha varit en ponny men för mig var den stor) hela långa vägen. Mycket stolt var jag, och ännu mer besluten att rymma med cirkusen, bli kär i en cirkusarbetare, kanske en djurtämjare, och leva ett glamoröst liv i en husvagn! 
Som tur var ändrade jag inriktning så småningom
 
Idag utfördes promenaden i dagsljus och upskattades mer och blev också längre. Solen sken och jag fotade , med den bakom mig, och senare, när jag gått runt hela byn, när jag gick in i solnedgången s.a.s
 
 
 
 
Så vackert!
 
När jag är ute och går så brukar jag tänka ut vad jag ska skriva här, vad jag ska berätta och jag målar ut det med massa ord och uttryck. Men det är lite som bortbllåst när jag sätter mig här. Jag hade t.o.m tänkt ut en bra rubrik, men den är borta! Nu får det bli namnet på det jag tänker synda med ikväll, för nåt ska man unna sig när man  är så duktig de andra dagarna!
Jag finner det mer och mer besvärligt detta med det dåliga minnet, hur jag glömmer saker från en sekund till en annan och kan inte fiska upp dem igen , med lite stöd, som jag kunde förr. 

Dynamo

igår när jag cyklade från jobbet, i kylan, ska tilläggas, det är riktigt ruggigt kallt nu, i alla fall så stannade jag hos de två gubbar som håller till i ett garage på Allén. Där säljer de cyklar till studenter och fixar och trixar. Jag var förbi där för ett tag sen och visade dem mitt lyse som inte fungerar och de satt, utan vidare, att jag skulle skaffa en ny dynamo. Sagt och gjort, de var inte lätta att finna här men på nätet, så... Så igår tänkte jag passa på och frågade om de kunde hjälpa mig. RÄttare sagt frågade jag i förrgår så igår stod de och väntade på mig ocj skred genast till verket. Först tänktede kolla om lyset fungerade, alltså lampan. Och, hör och häpna, det gjorde den inte! Det var alltså inte dynamon alls! Nåja, den kostade inte mycket. 
De höll på bra länge det var svårt att få fast den nya lampan men till slut så gick det. Jag undrade vad jag var skyldig och hade väntat mig timpenning, typ. Men de sa bara " vad kostar en lampa, 10 spänn?" Jag gav dem tjugo och drog iväg och lämnade cykeln hos Tina på jobbet.
Därifrån gick jag hem och det fick vara min promenad. Jag har ett par nya "promenadskor", loafers men de är lite smala och klacken är avsmalnande , typ kil. Även om sulan är av gummi så är de inte bekväma att promenera i, strosa kanske men det är ju inte vad jag vill när jag ska gå
 
Idag är jag lite låg, grejer på jobbet, ingen respons känner mig avfärdad, nonchalerad och då blir jag ledsen. Men, men det ger sig Nu är det helg! Igen? vad fort det ändå gick den här veckan!
 
Nu ska jag iväg på bio! Tjohooo!