Spränga barriärer

Jag har faktiskt gjort det denna vecka. Har gått under en gräns jag inte varit under på mer än tio år.
Nu kan vi faktiskt se fram emot att komma upp på väntelistan.....det känns inte omöjligt längre! Hoppas nu bara det fortsätter på samma bana
 
Har haft lite problem med ven-nålen denna vecka också. De senaste dagarna har den gått in till slut, med lite hjälp eller peppning. Sen har flödet inte v arit på topp, det har hoppat och larmgränserna har överträtts gång på gång- Vi har vridit på nålen, dragit i den, dragit ner på pumphastigheten osv men  det har bara lugnat besten för en stund. Idag var det dock något lugnare
 
Traskade till jobbet och svettades i 4 plusgrader. Drog ner dragkedjan i jackan och tog av handskar osv. Sen fick jag gå hem också, drygt två timmar senare och då var det upp med kedjan, på med handskarna och upp med luvan Det har frusit på så pölarna var nu isfläckar. >livsfarligt. Men skönare att gå i, och jag blev varm nu också och gick ganska fort. Ytterligare fem minuter snabbare än sist jag kollade
 
Fredag imorron redan...den här veckan har faktiskt gått väldigt fort
Har haft svårt att sova så har tagit ett litet piller de senaste nätterna och det har hjälpt faktiskt. I somras gjorde de inte så stor verkan
 
 
 

Blaska vidare

Är inte nöjd med vädret och önskar få returnera det. Eftersom jag inte betalat för det begär jag inga pengar tillbaka men tar gärna tillbaka förra veckans väder istället.
 
Allvarligt: det här är inget roligt, antingen snöa på igen så det går att gå ute, eller ta bort alltihop. Ni vet vad jag röstar på.
Men med  99% säkerhet kommer det att bli kallt och snö igen, innan vintermånaderna passerat så låt snön komma tilbaka snarast. Tills det är dags för vår.......
 
 
 
 

Gear up

När jag gick till jobbet i går morse ( försökte göra det här inlägget via mobilen, men jag tycker det är så svårt att skriva på den, blir bara fel hela tiden. Sen när jag kom hem så var det middagsdags och Alex kom så jag glömde helt bort det. Nytt försök) så funderade jag på det här med att ändra hastighet på sina steg. Försöker ju ofta gå så fort jag kan, vissa dagar är det tungt. Känns som att man skjuter en vagn framför sig, ungefär. Framför allt uppför en backe, då är varje steg liksom, en framgång: ett steg till, och så ett steg till....sen kan jag belöna mig med att stanna...men ett steg till först. Tills man är uppe på krönet och kanske lite längre. Ibland är det tur att man är envis.
Men sen kan det vara lättare vissa dagar, och jag tycker det har blivit fler såna på sistone. Däremot har jag fått avstå att ta datorn med mig till dialysen måndag-tisdag, eftersom den är för tung att bära i ryggan på morronen, på väg till jobbet. Varför dessa dagar på dialysen är urtråkiga och sega, numer.
Nåja, när det är lite lättare att gå, man går med kraftfullare steg och känner att man kanske borde gå lite snabbare och plötsligt gör man det! Utan att växla upp utan bara tanken gör att man ändrar takten. Det fascinerar mig! Hur en snabb tanke kan ändra takten för en hel kropp. Man märker inte ens ändringen, det är ju inte som när man byter växel i en bil och sätter foten på gasen. Kroppen är en märklig institution :-) Men fantastisk!