trudilutti

Idag tyckte jag att det var lite jobbigare än första gången, och precis när Micke frågat mig om jag var svimfärdig, och jag, givetvis, för det gör jag alltid, svarat nej, så kände jag mig lite queezy. Men värre än så blev det inte

Micke sa efteråt att han tycker jag är uthållig, samt la till att han inte visste om det var bra eller dåligt. Nej, det kan man fråga sig.

Personalen är .i alla fall underbar, lättsam och de förklarar bra osv.

Nu får vi se på måndag, om det blir så att vi ska vänta ett tag, så måste jag gå tillbaka till jobbet, kan ju inte gå hemma sjukskriven , och förlora pengar , i  onödan

Lika varmt, minst, idag. Pustar och stönar

I morse blev det en promenad igen, eftersom den blev lite kort så vek jag av, in i skogen, där jag aldrig gått förut. Till att börja med var det en väg, omän inte använd på länge, som det såg ut. Den ledde fram till en glänta där det stod en del bänkar, så nåt har det varit där. Dessutom fanns det som en husgrund, eller nåt, med halva vägar. Kunde inte annat än undra vad s om varit där, eller vad som skulle ha blivit där.

Vägen övergiv i en stig, men jag tänkte jag skulle kolla vartåt den gick. Sen blev det ju:jamen, den måste ju mynna ut nånstans.....jag följer den en bit till. Men jag ångrade mig nästan när den nästan igenvuxen med högt gräs och snår, startade att riva mig på benen plus blötte ner mig. Men då tyckte jag det var för sent att vända  om och gå tillbaka, så jag fortsatte ihärdigt. Jag såg ju vägen,  inom räckhåll, men där jag var kunde jag bara tänka på fästingar och annat knytt. Men jag kom ut till slut :-)