Cleansed

får man väl säga då. Idag lyckades vi köra en dialys, på två timmar. Ca 30 liter blod renades genom filtret, och allt köndes bra. Vi vet dock inte ännu om det kommer att gå att fortsätta. Vi får se imorgon med, sen kan vi nog göra upp ett schema. Håller tummarna
Idag satt jag alltså två timmar, väldigt kissnödig  den sista av dem, och vart urless. Senare ska jag ju sitta flera timmar, måste nog försöka hitta några intressanta böcker, könner jag.
Och ju mer jag ser av alla slangar och allt man ska kolla för att inte tala om sticken, så blir jag mer och mer osöker på hur jag ska klara av det hela. De säger dessutom att jag kommer att få börja fixa själv tämligen snart......

Mors Dag

Helgen har bjudit på fint väder, liksom hela veckan innan, i princip.
Vi har spenderat en hel del slappartid i trädgården. Så skönt att sitta i skuggan och bara vara. Tina gillar ju istället att sola så hon pressar på emellanåt, vill inte lyssna på kloka mammas kloka ord, om att det är farligt. Suck, minns hur jag själv var
Igår glömde Tina bort vad det var för dag, i alla fall halva dan. Sen smög hon iväg och kom hem med en jättefin blomsterbukett, från syrran och henne
Så småningom dök Alex upp, hon hade haft inflyttningsfest kvällen innan så hon var rätt mör. Hade väl kommit i säng runt 5 eller nåt. Men hon hjälpte ändå till med grillningen, jag hade skaffat lite väl mycket kött. Menjag hade bjudit hem Daniel, och tänkte att han äter ju mycket kött, så jag tog i. Hälften blev väl över. Testade även att göra lite nya tillbehör, som mango chutney-röra, mango-salsa och rostad majs-salsa. JAg lär mig aldrig...som Alex säger...vi ÄTER INTE SÅ MYCKET. :-) Men nu har vi till middag idag med, ju
Vi satt ute länge, katterna var väl de som ville in först
Här pratas det med CYpern....då man mest säger mm, ja,,mm, aa, mm.....så kan man samtidigt sköta annan konversation på sin iphone
Här gillar denna gamla donna att sitta :-)
Nu ska det bli lite kallare, men måste ändå få tag i någon som kan sätta upp vår takfläkt....jag känner för lite folk här istan. Har gjort en förfrågan på fejjan, vilket inte resulterade i ett enda svar....förstås :-)
Idag skulle jag till röntgen, trodde jag. Men de ringde och meddelade att ingen tid fanns förrns på onsdag-rackarns. Men dialysen vill inte att jag går tillbaka till jobbet för en dag, utan vi får vänta och se vad utfallet av röntgen blir *Suck*

Misslyckande igen

Nya stick och trots att allt låter bra och man till slut kommer in i kärlen, så snart den andra nålen kommit på plats så slutar den första fungera. Blodet klottar, blir segt och trögt, vilket skulle kunna bero på förträngningar, eller att fisteln helt enkelt inte är bra nog, stark nog. Så nu beställde läkaren en Duplex röntgen till på måndag, så de får kolla hur allt ser ut och ta nya beslut utifrån det. I värsta fall måste de gå in och förbättra den, rensa den eller vad som nu behövs.
Idag tyckte jag att det var lite jobbigare än första gången, och precis när Micke frågat mig om jag var svimfärdig, och jag, givetvis, för det gör jag alltid, svarat nej, så kände jag mig lite queezy. Men värre än så blev det inte
Micke sa efteråt att han tycker jag är uthållig, samt la till att han inte visste om det var bra eller dåligt. Nej, det kan man fråga sig.
Personalen är .i alla fall underbar, lättsam och de förklarar bra osv.
Nu får vi se på måndag, om det blir så att vi ska vänta ett tag, så måste jag gå tillbaka till jobbet, kan ju inte gå hemma sjukskriven , och förlora pengar , i  onödan
Lika varmt, minst, idag. Pustar och stönar
I morse blev det en promenad igen, eftersom den blev lite kort så vek jag av, in i skogen, där jag aldrig gått förut. Till att börja med var det en väg, omän inte använd på länge, som det såg ut. Den ledde fram till en glänta där det stod en del bänkar, så nåt har det varit där. Dessutom fanns det som en husgrund, eller nåt, med halva vägar. Kunde inte annat än undra vad s om varit där, eller vad som skulle ha blivit där.
Vägen övergiv i en stig, men jag tänkte jag skulle kolla vartåt den gick. Sen blev det ju:jamen, den måste ju mynna ut nånstans.....jag följer den en bit till. Men jag ångrade mig nästan när den nästan igenvuxen med högt gräs och snår, startade att riva mig på benen plus blötte ner mig. Men då tyckte jag det var för sent att vända  om och gå tillbaka, så jag fortsatte ihärdigt. Jag såg ju vägen,  inom räckhåll, men där jag var kunde jag bara tänka på fästingar och annat knytt. Men jag kom ut till slut :-)