Juni redan kommen
Vi åkte tidig morgon från ett kallt och ruggigt Linköping och anlände till ett soligt och varmt Uppsala
Lyckades få vra väskor inlämnade hos en snubbe på stationen, bagageinlämningsboxarna funkade inte, och så traskade vi genom stan till Domkyrkan. Alex ivirgt plåtande hela tiden. Vi ar uppe i kyrkotornet och tittade på gamla prylar, häftiga kläder och juvelbeströdda kalker.
Tände ett ljus för mamma i kyrkan
Sen tog vi bussen till pappas hem, hn var färdig egentligen, men vi lyckade få med honom ner där vi väntade på att Anders skulle hämta oss.
Det är stor skillnad sedan jag såg honom sist, han tacklar av mer och mer. Han kan inte lyfta fötterna och han hasar på som en robot. När vi gick in i hissen fortsatte han att gå rakt fram, trots att det tog slut ochhan stirrae sig sjlv i spegeln framför sig, så fortsatte han attt "gå". Fick honom att vänd sig om, med stor möda.
Men hos Anders var det trevligt, pappa ssatt på en stol, åt lite, drack lite vin, plockade med brödet och med glaset framför sig. Men var på det hela taget ganska lugn
Festen var som sagt mycket trevlig, det var roligt att träffa alla, och alla kusinerna umgicks. De bjöd på caterad mat, italiensk buffé, som var jättegod och alldeles förträffigt passande en sån varm dag.
Vi satt kvar ute till sent på kvällen och lekte ordlekar. Pappa hade blivit hemskjutsad tidigare på kvällen
På morgonen cyklade Anders och jag bort till honom, men nu vara han väldigt orolig. Kunde inte sitta, eller ligga mer än et par minuter åt gången. Sen upp och hasa bort till dörren, eller så, och tillbaka igen. Han visar ingen större reaktion när man pratar med honom eller nån större glädje. Men då jag skulle gå och frågade om han ville ha en kram så var han med på noterna och gav mig också en ordentlig kram. Det var det starkaste intrycket jag fick ut av honom denna gången
Efter att flickorna mornat tillsig och ätit frukost, gav vi oss iväg in till stan igen. Vi hade tur och fick lämna väskorna i receptionen på ett hotell, utan kostnad(dagen innan kostade det oss en femitlapp). Sen vandrade vi genom stan igen, denna gång med riktning slottet.
Vi tog en sväng förbi universitetet först och vi var tvungna att stanna några gånge innan vi nådde slottet...det är ju bara uppför! Men fram kom vi. Själva slottet hade inte så mycket attt bjuda oss, utsocknes, som ville titta på hur själva slottet såg ut inomhus, typ som man gör på Stockholms slott. Iceh, det enda de kunde bjuda oss på var en utställning, men enligt receptionisten skulle det inte ge oss så mycket känsla av själva slottet och hur det sett ut. Så vi nöjde oss med borgruinerna. Det kostade desutom skjortan, men fick vår fantasi att leka
Efteråt gick vi "bakvägen" ner till Flustret och vidare in i stan, där vi åt en , icke vidare godkänd, pizza, innan vi hämtade väskorna och satte oss på tåget. Som till slut blev två timmar försenat! På grund avsignalfel, sniglade vi oss fram, tillKatrineholm. Först därefter gick det i normal fart. Så vid halv tio var vi framme. Jag ar så färdig och hade ont överallt på morgonen, att jag inte orkade gå upp. Det tog flera dar innan jag blev mig själv igen.
Jag var och tog prover den dagen också, när jag mådde som sämst, med darriga kn än och allt. Varpå läkar-Stefan ringer två dagar senare och upplyser mig om att nu är min frihet över, nu måste vi börja om med dialysen-då värdena blivit drastiskt sämre. *suck* Jag som hoppats på att få ha lite frihet över sommaren i alla fall
Igår var jag till Alex, Tina hade sovit över där och vi kollae lite på tv, å vi upptäckte att det var längesedan vi sett katten. Tror ni inte hon hade smitit ut genom fönstret!! SÅ det blev att gå ikring och leta och ropa. Hon brukar komma när man ropar men gav sig inte till känna. Till slut hittade jag henne ett par gårdar bort, hon bara kolladepå mig när jag ropade hennes namn, och fortdatte sedan att nosa på blommor eller vad det var. Men det var inga problem att lyfta upp henne, fast hon började krumbukta efter en stund och försöka ta sig ner. Men jag lyckades få hem henne i alla fall, till en mycket lättad matte!
IDag regnar det och det ser väl inte alltför lovande ut inför midsommar, men hoppet har vi kvar!