2011 har redan börjat
Sist var det jul, och den var härlig, men kort, alltför kort. Jobb, jobb i mellandagarna, var trött så det kändes som om man skulle stupa på sin post. ÖVertid var det också, som man ställde upp på.
Nyår, och flera dagar före och efter, var Alex uppe hos Marcus. Tina och jag skulle äta nåt gott och sen skulle hennes kille komma. Grevinnan och betjänten är ju entradition, Ttina tycker det är kul, faktiskt, men grabben var väl måttligt impad. Men tyckta att jag var rolig för jag skrattade så mycket.
Senare på kvällen ringde grannarna och undrade om jag ville komma över, så jag tog med mig lite dricka och traskade över dit. De var några stycken och vi spelade Alias och Galenpanna och skålade i skumpa ute i ösregnet på tolvslaget. Tina och grabben hade åkt ner på stan för att se fyrverkerierna på nära håll.
Dagen efter var det segt, och en riktig latmansdag, vi gjorde inte ett smack på hela dan, bara fläkte oss i soffan och kollade film på film.
Riktigt så illa var det väl inte, men nog för att bara vilja slappa.Helgen därpå bar det iväg till Uppsala. Pappa bor ju numer på ett äldreboende i närheten av brorsan. Ett ganska fint, stort rum och vi skulle rensa ibland hans grejer i lägenheten och frakta det som gick, till hans nya boende. Mellanbrorsan var där redan dagen innan mig, så de hade sorterat och packat och även skänkt, böcker. Han har ju massor! Nu gick vi igenom allt och packade sånt han inte har nån användning av, skänkte en del till Lions och forslade resten till boendet. Vi var fyra, fick hjälp av en ung, stark kille (brorsdotterns pojkvän) och jag bar givetvis inte alls så mycket som d andra, men jag var helt slut.
När vi bar in grejerna till pappa, var han inte så pigg. Magsjuka florerade på avdelningen och vi sprang ut och in och pratade på engelska. De blev väl för mycket för honom så han blev jättearg och skrek åt mig att sticka därifrån! Lyckades lugna honom lite men sen gick vi ut och satte oss och väntade ett tag. När brorsan kom tillbaka så försökte vi igen. Lyckades göra lite till, och fick undan de flesta av kartongerna åtminstone. Sen skulle jag vara där på måndan, var det meningen, och packa upp hans böcker, fixa hans grejer så det blev lite mer "hemma". Men på måndagen medddela de att avdelningen var helt stängd pga magsjukan, och då vågade jag inte gå dit. Så jag satt inne hela den dagen, och gjorde ingenting. Typiskt!
Det är tråkigt att han inte är helt med, och man tycker synd om honom, samtidigt som man vet att det hör till, att man blir så där. Man får ju inte ta det personligt, emellanåt är han hur gullig som helst och han känner åtminsotne igen oss fortfarande. Även oss som han inte ser så ofta. Det är tur att brorsan bor så nära och kan hälsa på och hjälpa till med det viktigaste. Önskar ofta att jag bodde närmare, men det är så dags nu.
Efter att jag återkommit hem har jag sovit som en klubbad säl, hade inte sovit bra innan jag åkte och ändå värre när jag var där. Så nu har jg väl tagit igen de förlorade timmarna.
Har hunnit ta nya prover och varit på läkarbesök också. Värdena stiger långsamt, vilket är väntat, men vi försöker hålla dem i schack. Än så länge kan jag fortsätta med uppehållet, vilket jag jublar över. Ju längre desto bättre! Men det börjar närma sig, förstås. Men så länge jag mår bra är allt frid och fröjd.
Nu börjar det röra på sig i nåt av de andra rummen, ska se vem som är vaken. Hon som kom hem klockan 5 eller hon som var hemma hela kvällen, men la sig vid 3. Tippar på den förra :)