Begravning

Idag har det varit  en fin och ljus begravning för Inga. on hade själv valt mycket av det, psalmerna till exempel.

Det var svårt att se pappa så ledsen, och hennes flickor. Förhoppningsvis kan pappa nu ta detta till sig och förbi det.  Han glömmer ju fort, och  det kommer säket att komma tillbaka emellanåt. När vi lämnade honom på hemmet pratade han om att lampan inte skulle släckas.

Efter minnesstunden så åkte vi med honom dit och sedan gick vi syskon ut och åt , innan mitt tåg gick hemåt igenm.
Alla frågade efter mina flickor, de var de enda som inte var där. Typiskt, och verkligen synd, men , men , det är inget att göra åt. Går det inte så går det inte.


Hon fick ett fint avsked i alla fall- vila i frid!


Lilla katten fortsätter att leva rövare och att bli mer och mer  "konstig". Go men lite udda.

Senaste flugan är att sitta pall när tvättmaskinen går runt-runt, det är så kul.

Här i TInas knä

Roligt är det också att leka i tvättfatet:



Söt är hon i alla fall!



Min kamera är dock inte så bra.

Imorgon jobb igen, men sen är det helg!

Vart är Sverige på väg?

Kan man undra. Valet är över och trots att man trodde att uppmärksammade utförsäkringshitorier skulle få fler folk att vakna till, så ha Moderaterna blivit valda att sitta kvar i maktpositin. ...eller har de det? De fick inte majoritet och SD valdes in i regeringen. De andra partiernas stora skräck. Och väldigt mycket folks, vad det verkar.
Meen, varför har man bara opat problemen under matan och inte insett att SD spelar på människors trötthet på hur det ser ut idag, att man faktiskt tycker i stugorna, att dete måste bli lite ordning. Inte tror jag att så månfga av de som röstat nu på SD, egentligen vill slänga ut de invandrare som bor här och deras familjer. Men kanske dra en gräns för framtida invandring. exempelvis.

hursomhelst, är jag besviken. Jag är rädd för Moderaterna, hur svenskt snälla de än är och hur trevlig och gullig Fredik n ser ut. De vill privatisera vården, de kör vidare på utfösäkringsreglerna och en sämre sjukförsäkring. Volket innebär att vår trygghet urholkas ytterligare. Det skrämmer mig.

Jag är rädd att en dag vakna upp och upptäcka att det har blivit ett system liknande USA:s med dyra, privata sjukförsäkringar,  hur ska man få ihop till livsnödvändiga mediciner. Inte, det kommer inte att gå så långt, menar de som är "i mitten" lite liberalare än moderaterna. Men , för man en egoistisk politik, och bara bryr sig om mer pengar i sin egen plånbok, så kommer vi att hamna där. Kanske jag är död då, men jag har barn och förhoppningsvis ska de få barn, och hur ska de då få det?

Vi, som i detta land, haft en bra sjukvård, den bästa tryggheten, bra skolor om än höga skatter......vi har inte inseett(och många gör det fortfarande inte) hur bra vi har det. Men en dag- en dag kommer de att komma ihåg,hur det var........

Allice

Vi har ett tillskott i familjen: 15 veckor gamla Alice.

Hon är så ljuvlig, och så ser hon lite ut som en räv, tycker jag, med sin vita mustasch.

De första dagarna var spännande, vår gamla Sessan var inte förtjust över tillskottet, det frästes och morrades en held del, från båd håll. Men , på naturens eget lilla underliga vis så ligger de idag på samma kattmöbel(Sessan var där redan o Lillan blev uppskrämd dit av dammsugaren) och håller faktiskt sams!

Än är inte allt frid och fröjd men  man märker att den gamla damen ändå börjat falla till föga, för faktumet att busfröt är här för att stanna.
Hon sover fortfarande inne hos Alexandra på nätterna, det är förresten Alex's egen katt, så  Sessan kan vara ifred på natten, och vi får alla vår nattsömn. ungen sover sig igenom nästan hela nätterna och är nöjd med det. Än så länge.....

Pappa har, tack vare sitt tillstånd, tagit sorgen mycket bra. Han är lugnare och finner sig mer tillrätta t.o.m nu. Minnet kommer och går, för honom, pratar man om det som hänt så säger han attdet känns tomt, men efter ett par minuter har han glömt och sjunger med i musiken eller så. Skönt ändå, det kunde ju ha blivit helt annorlunda, så det får man vara tacksam över.

På jobbet är inte överdrivet mycket att göra. kod Grön varje dag, jag går aldrig hem, det har jag inte råd med, och man får fördriva tiden mellan samtalen på bästa sätt. Så här t.ex:

Jag är lite ringrostig, annat var det förr i tiden, då vi spelade hela dagarna, med Kagu, Yvbo, Heko, och ännu längre tillbaka på Stockholmsförsökets dagar, då vann jag ofta. Men får jag chansen så kanske jag kan komma i topp igen!!! Yeay!