Uppsala-la-la-la
Har varit och hälsat på faderskapet, tog en semesterdag. Dert blev en lång dag, jag är fortfarande helt slut. Han är som han varit det senaste året, i princip. KOmmer inte ihåg nånting, förstås, det är ju givet. Han har til och med helt glömt min mamma, ställer sig helt frågande till vem hon är och kände inte ens igen henne på kort. Han är go och gla men alldeles , alldeles för beroende av sin fru. S frt han kommer av sig så ska han springa efter henne för att fråga och få hälp, hon kan ju inte veta vad han ville ha sagt. Samtidigt tror jag att han har det bra på sitt vis, så där, de håller ihop, men det gör det jubara värre när en av dem blir ensam, så småningom.
Han är som ett litet barn emellanåt, tjurig och trotsig. Hör också till......inte så mycket att göra mer än att försöka träffas så mycket som möjligt
Kan vara tråkigt att alltid bli jämförda med barnen från andra sidan. Men det är skillnad på döttrar till en mamma och barn till en pappa, som man dessutom inte vuxit upp med , egentligen. Framför allt för de sönerna. Men det är inget man kan säga eller diskutera, nu längre i alla fall. Sen kommer de i alla fall inte ihåg hur många gånger jag ringer, men minns att de egna hör av sig oftare
LÅng dag igår alltså, lite snöblandat regn också, försening av tåget på vägen hem men var slutligen hemma vid halv elva. Tina hade varit på klasresa i Stockholm och kom hem nån timme före mig, Alex var på bio
Imorron blir det Regionråd på Kolmården, ja inte djurparken (hoppas jag) men hotellet
Rapport senare